Aftonbladet – 28 februari 1872, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Hilugd, dränkt och fusiljorad. Broche har genomgått allt det der; man skulle ej ha trott det, när man på de anklagades bänk inför krigsrätten i Versailles såg den storväxta karlen sitta och småleende betrakta sina domare. Han erkänner för resten, utan minsta tvekan, att han deltagit i kommunupproret, men till sitt försvar berättar han följan ; I det ögonblick kommunen blef proklamerad var jag helt lugnt sysselsatt med att sköta in tjenst i min husbondes victnaliebutik, då mar plötsligt kom och reqvirerade mig till tjenstgöring i nationalgardet. Jag ville göra motstånd, jag sade att min husbonde begifvit sig från Paris, att jag var ensam för att sköta hans handel och att jag inte var det minsta hågad att gå ut och slåss. Men allt detta brydde man sig inte om, utan jag blef tvärt inkorporerad i en bataljon, som fick order att bege sig ut. åt Neuilly. Som jag hade varit soldat lite, så ville man bums utnämna mig till kapten; men det afslog jag tvärt och från den dagen började förföljelserna imot mig. En afton, när kulorna smattrade värre äm vanligt på Neuilly-bron, ville ag rädda mig, men iman fick tag i mig, em rigsrätt tillsattes genast och jag blef dömd till döden. Karlarne, som skulle verkställa exekutionen, tyckte att det var roligare att hänga mig än att skjuta mig. De vredo ett tåg kring halsen på mig och hängde upp mig på en krok i väggen på ett hus. När de sågo, att jag inte rörde mig, gingo de sin väg. Men jag ha e fått ett tag i en utskjutande stockända och höjde mig Jite, fick Iufi och började skrika, och nu kommo andra nationalgardister och hakade ned mig och tog mig med sig till deras bataljon, som kamperade längre bort. Jag stannade qvar två dagar hos dem; pfter dessa dagars förlopp — det var då kring den 20 maj — försökte jag åter igen att kila min väg; men vips satte federerade efter mig och tvingade mig att kasta mig i Seinen, som jag kom öfver. När jag kom upp på andra stranden, der Versaiues-soldaterna stodo, helsades jag med en skur af gevärskulor; en träffade mig i benet och jag blef arresterad. Jag omtalade hvad som händt mig för chefen, men han ville icke tro derpå, och tre dagar derefter blef jag inställd inför en ny krigsrätt, som dömde mig att genast fusiljeras i sällskap med några andra insurgenter. Nu trodde jag., att det var rakt förbi med mig. Man ledde oss fram till en mur nära quaien och jag hörde fusiljeringsplutonens eldgifning... Dagen derpå förde en invånare i Puteaux mig hem till si; och ej långt derefter var jag på Fötter igen. Man arresterade mig då i försökte komma in i Paris och jag blef förd till Versailles. Dessa omständigheter. som i början förekomma osannolika — skrifver Parisbladet Droit — voro emellertid alldeles riktiga, såsom också kapten Guinez, regeringens kommissarie, intygade. Broche hade vid fusiljeringen blifvit träffad af tre kulor, men de hade tillfogat honom blott lätta blessyrer i armarna. fiber Hvad skulle väl krigsrätten göra åt en karl, som varit så olycklig och så lycklig på samma ång? Återskänka honom så fort som möjligt t victualiehandeln, som behöfde honom — det var just hvad krigsrätten också gjorde.