Aftonbladet – 28 februari 1872, sida 2

aktig, ja, ganska ofta, svarade han med lugnt allvar, och när han så är, måste ban rättas. Den gossen synes ha blifvit beklagligt förändrad, och det kan inte onäpst få passera. Ni känner ordspråket, sir: Den agelös lefver, ärelös dör. Sir Dene, jag tror att gossen är ett af de bästa barn som någonsin funnits; han är god och redlig som dagen. Man påstår att han har tagit sig till att säga osannt, inföll sir Dene. Jag är inte fullt säker derpå för min egen del. Nej, sir Dene, tro mig, han gör det aldrig. Hvad jag snarare fruktar, är att andra säga osannt och sedan gifva honom skulden, ehuru det inte tillkommer mig att yttra mig derom. Han är här betraktad som en ovälkommen inkräktare af andras rätt och blir bemött i förhållande dertill. Det finns i ert hus, sir Dene, ej en enda tjenare, som, ifall ni frågade den skulle våga förneka sanningen häraf. Tom är en redlig, hederlig och uppriktig gosse; jag tror ej att han skulle af. någonting kunna lockas till att yttra en osanning. Härom vitnade äfven nyss hans ärliga Ja, då han tillfrågades om han först slog till master Clanwaring. Jag önskade att ni ville tillåta mig få honom hem till oss, sir. Detta är en sak som alls inte kan komma i fråga, svarade sir Dene med skarp stämma, ty han kände sig nu verkligt otålig och missnöjd af mer än en orsak. William Owen fick nöja sig med ett afslående svar och gick sin väg genom sidoporten. Vi hafva redan nämnt att straxt utanför lenna port träd:och buskar hade växt tillsammans till en riktig vildmark. Åthöger sträckte sig em gångstig omkring huset till nufvudporten, med höga ligusterhäckar på ;mse sidor, medan den väg som gick rätt