Aftonbladet – 28 februari 1872, sida 2

sinnelaget ännu åtminstone, Jäar tog Saar Lilla Tom är deremot en ma co. och Waring, — han är sin far till kropp ; själ. De betrakta gossen såsom i vägen för dem, ser ni, sir Dene, det är hela sar ken. Men låt dem inte beröfva honom allt hans lefnadsmod, — låt dem ej göra det, sir Dene! Farväl, farväl!s Beröfva honom hans lefnadsmod! Alldeles samma ord som William Owen begagnat. Hade Jarvis varit inne hos baroneten denna stund; så torde det gått illa för honom. Med vredens rodnad ännu på sin panna begaf han sig in till lady Lydia. Hon var i salongen. Vv Sir Dene beherrskade sig och talade lugnt. Lugnt men ganska bestämdt. Han vidrörde i förbigående det sätt,: hvarpå Tom i allmänhet blifvit behandlad af henne och hennes barn, den skåndal han fann att det hade väckt på orten, den otrefnad det medfört inom hemmet. Han sade derpå att det vore bäst om hon under sina söners ferier tog sig rum i Worcester och der hade sina bar hos sig. k Lady Lydia kände en rysning genomil: sig. Var det möjligt, att hennes fotfäste vid Beechhurst Dene ändock icke var så alldeles säkert? TI sin förvirring, sin ursinniga harm begick hon det värsta misstag, hvartill hon gerna kunde göra sig skyldig, — hon började yttra sig föraktligt om Tom och hans härkomst. Skulle hennes älskade barn få vika för denne vanbördige pojke, hvars mor... . Hvad djefvulen är det ni:säger, min fru? inföll sir Dene, nu alltför ond, för att noga väga sina ord: Vanbördig! Ni talar om min sonson, Tom Clanwaring. Han är inte något passande sällskap för mina söner, sir Dene.s (Forts.)