Aftonbladet – 28 februari 1872, sida 2

Baroneten var synbarligen vid retligt lynne och yttrade någonting om att han hade förargelser af många slag i sitt hus nu för tiden. Och unge Owen behagade ta sig den friheten att säga mig midt i ansigtet, att att gossen här — Geoffrys son — inte blir väl behandlad! utbrast han. Temligen oförsynt, eller hur, Arde? Nu måste jag likväl föra hans talan, sir Dene, om också med risk att äfven anses oförsynt, sade mr Arde, halft skämtsamt. Hvad denna händelse beträffar, förtjenade åtminstone ej gossen aga, om också möjligen en annan skulle gjort det. I fall den der elaka gynnaren Jarvis kom hem med en osann berättelse, som jng nästan förmodar, så lär det väl vara den gunsti herrn, som borde ha sig ett godt kok stryk. Låt mig höra hvad ni vet om saken, Aide. Mr Arde berättade tilldragelsen på ängen, sådan han just nyss fått höra den af sitt arbetsfolk och som han anmärkte voro de opartiska vitnen, Squiren talade vida mera öppet och rent ut, än hvad William Owen hade tillåtit sig och lade i dagen ett och annat ganska upplysande förhållande angående Tom och Jarvis samt hemmet i allmänhet, som väckt en obehaglig uppmärksamhet. Baronetens ögon öppnades i dubbelt afseende och hans ansigte fick ett uttryck af högdraget förakt. Den falske, vanartige pojken yttrade han om Jarvis. Detta är första gången som jag förnummit att en Clanwaring kan wopspinna en öfverlagd lögn. Hans mor är ej någon Clanwaring, ånnärkte squiren torrt. Och baroneten fnös öraktligt. Nej, hon har intet af. det Clanwaringska