Aftonbladet – 26 februari 1872, sida 2

— Begrafning. I lördags middag begrofs i Ladugårdslandskyrkan aflidne byggmästaren ÅA. P. Nilsson. Hans stoft ledsagades till sitt hvilorum af ett talrikt antal så väl enskilda vänner, som sådana hvilka i det praktiska lifvet haft tillfälle att lära känna och värdera hans stora förmåga och redliga sträfvanden, och bland dem syntes äfven flera af öfverintendentsembetets med lemmar. I processionen, hvilken utgick från Hötel du Nord vid Kungsträdgården och der slöt sig till likvagnen, som från Nybohof, der hr Nilsson aflidit, fört hans stoft till staden, syntes äfven representanter för härvarande murareförening med föreningens standar — en skänk af hr Nilsson i lifstiden och som vid detta sorgliga tillfälle första gången begagnades. Kyrkan fyldes för öfrigt af församlingsbor, hvilka ville genom sin närvaro hedra minnet af den man, som på ett så tillfredsställande sätt ntfört det restaureringsarbete, hvarigenom detta tempel nu framstår i ett både till yttre och inre värdigt skick, Likaledes märktes bland de närvarande flere medlemmar af härvarande mosaiska församling, hvars nya synagoga hr Nilsson hbygt efter intendenten Scholanders ritning. — Kyrkoherden Lindsten förrättade jordfästningen och. erinrade med några värdiga ord om den aflidnes förtjenster i allmänhet, samt äfven såsom familjefader och medborgare. Från, prgelläktaren utfördes sång af skolungdom och k, hofpredikanten Widen messade fram. ör altaret, Per begrafningsceremoniens slut fördes liket till Nya kyrkogården, dit let åtföljdes af ett stort antal vagnar samt af murareföreningens representanter till fots med standaret i spetsen. För tillfället för fattade verser upplästes vid grafven. Den man, hvars jordiska qvarlefvor på letta högtidliga sätt invigdes till den sista vilan, hade under lifstiden varit ett vaccert exempel på hvad en redbar och skickig arbetare kan åstadkomma utan annan jelp än sina egna goda egenskaper, En ojans och fattigdomens son — han var född jen 23 Januari 1831 i Westerums socken f Kalmar län — bröt han sig sjelf sin väg ch hade egen förmåga och fasthet i karakeren att tacka för, att han ganska tidigt illvanna sig anseende och förtroende inom et yrke han valt och hvaråt han med lika