Aftonbladet – 24 februari 1872, sida 2

och förädlande på barnets sinne och hjerta. I stället för att egga honom till hämnd emot Jarvis och hans andra fiender, som mången annan skulle gjort, hviskade hon förmaningar om tålamod och om ett stadigt fortgående på sanningens och försakelsens väg, som visserligen en gäng skulle leda honom till en lugn och trygg hamn. På många barn skulle dylika ord varit förspillda, men Toms natur var sådan, att de föllo.i god jord, och ehuru läsaren torde le eller betvifla möjligheten häraf, så är det likväl sannt och visst att den gamla mormodrens enkla förmaningar hade en underbart god verkan på gossen. De hjelpte honom nu mången gång att bära förtrycket; de bidrogo att utveckla och stärka hans kaärakter för framtiden. Var det orätt, mormor, att slå till Jarvis, då han gaf May så fula namn ? Det uppstod en liten tystnad. I sitt hjerta var mrs Owen glad öfver Toms mod vid detta tillfälle, men ett godkännande stod ändå icke rätt tillsammans med hennes lärdomar om tålamod och undergifvenhet. Kära, lilla barn, jag... tänker att vid det tillfället var det inte mycket orätt att du slog till honom. Ack, om han lät mig vara i fred! Ack, om han inte intalade farfar att tro ondt om mig! Mormor kan aldrig tro huru svårt det är der hemma. (Forts)