Aftonbladet – 24 februari 1872, sida 2

sök nu att bli snäll för framtiden; gör det, om du kan. Sir Dene återvände in i sitt rum. Ehuru William Owens företräde var förbi, följde han likväl efter honom in igen, sedan han stått villrådig några ögonblick. Gander drog sig tillbaka in i handkammaren. Gråtande och slagen, som Tom var, sprang han ut genom bakporten och så vägen rakt fram till Harrebell Farm, för att finna värn och beskydd. Han kände sig så djupt bedröfvad, då han gick uppför trappan till sin mormors rum, — mrs Owen kunde nemligen nu icke mera lemna rummet. Det var icke så mycket smärtan af den barbariska af straffningen som plågade honom, som ej mera den orättvisa han erfor, Jarvis, som hade varit den verklige angriparen, blef smekt och matad med sylt; han deremot blef hatad, bannad och slagen. Tom hade blifvit uppfostrad att tåla orättvis behandling och han gjorde det ofta utan knot, men denna dag kände han det bittert. Mary Barber, som i detsamma hastigt kom ut från matmodrens rum för att gå ned i köket och laga middagen, blef alldeles slagen af förfäran vid hans åsyn. Gud bjelp oss! utbrast hon, hvad har händt dig, barn? Snyftande och med halfqväfd röst berät. jade Tom händelsen så godt han förstod, och lutade sig intill mrs Owen för att erhålla oeskydd. Hon bad att få upp varmt vatten, badade dermed hans ansigte och händer, talade ömt till honom och fick honom slutigen lugn; men då hon tänkte. på huru nycket bättre det skulle varit om det värnösa barnet fått dö tillika med sin mor, så unno tårar från hennes egna ögon. Om jag ej trodde att jag inte så länge ommer att lefva och ifall jag inte visste