Aftonbladet – 23 februari 1872, sida 3

Mera blod flöt och May skrek värre än nå gonsin af förskräckelse. Susanna tog upr den lilla flickan och gömde hennes ansigte mot sin axel, Hur kan master Tom våga att gifva sig i slagsmål, när jag låter honom få taga vård om miss May? frågade Susanna, som ej hade lust att anfalla: Jarvis, under hans nu varande tillstånd af raseri, väl ihågkom mande huru han vid ett annat tillfälle, då hon gjort honom föreställningar, hade spar: kat henne ganska illa. Gud tröste oss!nä sta gång få vi väl se små lindebarn, som hvarken kunna tala eller gå, i gräl och slagsmål med hvarandra ! Han gaf May fula namn och gjorde illa hennes öga, sade Tom. Du gemene, lille skurk ! skrek Jarvis och ville-ånyo angripa Tom; tror du att jag ämnar bedja dig om lof innan jag ger öknamn? Hon är en groda; se så, nu hör du det för andra gången !Det är hon alldeles inte och. du skall låta bli att kalla henne si, svarade Tom. Du är sjelf en feg pultron. Någon vidare demonstration -på Jarvis sida blef omintetgjord derigenom att han sväljde ned en af sina framtänder, som varit nära att falla ut förut och nu troligen genom slaget mot räffsan hade lossnat. Tom Clanwarings instinkt var alldeles riktig; Jarvis var en pultron; ej blott visade detta sig deruti, att han anföll små flickor och gossar som voro yngre och svagare än han, men äfven i andra fall. Då han nu kände sig ha sväljt tanden, greps han af en dödlig förskräckelse, ty i skolan hade han hört berättas om en gosse, hvilken sväljt en tand och dött deraf. Jarvis erinrade sig i ögon blicket detta, blef krithvit i ansigtet och