Aftonbladet – 22 februari 1872, sida 3

HÅLVÄGEN VID BEECHHURST DENE AF MRS HENRY WOGD. Öfversättning af Thora Hammarsköld. ) Då sorgtåget kom till den illa ansedda platsen, stannade de fyra hästarne för likvagnen och liksom genom ömsesidig öfverenskommelse ville de vända tvärt om. Kusken sökte genom flitigt anbringande af pisksnärten bringa dem till reson, men förgäfves. Hvad som då hände, kunde ingen rätt förklara, ty allt var förbi inom en minut. — Der var skrik, oreda och träng sel; lakejer med breda sorgflor sprungo af och an, kuskar ropade och midt under villervallan tycktes likvagnen kastas upp på jordvallen med sådan våldsamhet, att dörren sprang upp och kistan föll ut på vägen. Må man tänka sig hvilken skandal vid en dylik, allvarlig ceremoni! Hurst Leet lömmer den aldrig. Hvad kunde kommit t de feta, lugna hästarne, hvilka aldrig plägade röra sig fortare än fot för fot, att de denna gång kastade sig upp på banken likt otämda fålar och sedan stodo skälfvande af rädsla? Saken blef aldrig utredd, af det enkla skäl att den var oförklarlig. De bestörta begrafningsgästerna stego ur sina vagnar, hästarne lugnade sig småningom och betjeningen införde åter kistan i likvagnen. Händelsen talades: om vidt och bredt och äfven sir Dene Clanwaring kunde lika litet förklara som förneka densamma. Och alltsedan hade en oklar föreställning rört sig ) Se A B. M 1—22, 24—43.