Aftonbladet – 22 februari 1872, sida 2

— Musik. Fröken Basilier, Rosinas förträfliga framställarinna, gjorde i går såsom Lucie i Donizettis berömda seria sin andra debut å vår lyriska scen, Äfven denna uppgift, till art och skaplynne så motsatt emot den föregående, löste hon såsom talangfull sångerska på samma gång som hennes dramatiska uppträdande förtjenade aktning och erkännande för hvad hon dermed gaf, likasom för hvad hon derunder afstod. Då hennes skådespelargåfvor måhända ej skulle hafva räckt till att motsvara vansinnighetsscenens anspråk, föredrog hon att skänka detta mera storartadt menade än stort utförda moment en mildare stämving. I sången framstod hon esomoftast till sin fördel och skulle hon hafva vunnit fullständig succds, om icke intrycket störts af en svaghet hos intonationen, som, vare sig att den berodde på tillfällig indisposition eller derpå att hon icke utbildat sitt hufvudregister i full öfverensstämmelse med mellantonerna mången gång, och särdeles under operan första akter, alltför starkt gjorde sig märk bar. Af publiken hyllades fröken Basilier upprepade gånger med inropningar och blommor. Hr Ambrosi bragte, såsom Edgar, sitt auditorium till entusiasm genom ett inner ligt, passioneradt föredrag samt här och hvar synnerligast i den förtjusande sextetten, verkligt lysande rösteffekter. Stringendoti