Aftonbladet – 21 februari 1872, sida 3

— Musik. Den andraiordningen af årets abonnementskonserter för kammarmusik gafs i går i vetenskapsakademiens hörsal inför en så talrik publik, som lokalen beqvämligen kan inrymma. Programmet upptog först en violinqvartett af Spohr, rik på melodisk skönhet och i minsta detalj vitnande om det mest samvetsgranna arbete. Härefter följde L, Normans trio för piano, violin och violoncell, ett af denne mästares äldre arbeten men som redan uppenbarar den rika begåfning af musikaliskt geni, djup känsla och förfinadt formvälde, som städse förblifvit honom trogen och förkofrats i senare verk. Pianopartiet spelades af van Booms utmärkte elev, fru Åqvist, på ett sätt som lemnade intet öfrigt att önska. Konsertens slutnummer var en qvintett af Franz Schubert, en bland dessa tonkonstens heroer, åt hvilka det först blifvit vår tid beskärdt att med större och större beundran egna full rättvisa. Med detta mångsidiga snilles oerhörda produktivitet var oförenligt att han skulle kunnat dana endast fulländade konstverk, men många sådana tala icke dess mindre evärdligt till hans beröm och bland dessa intager OC-dur-qvintetten tvifvelsutan ett framstående rum. I formelt och harmoniskt afseende förträfflig intager denna komposition äfven genom det vårlif, den glädtiga ungdomlighet, som utgör innehållets grundstämning. Oaktadt satsernas ovanliga längd (den upptog nära en timme) förmådde den från första tonen till den sista lifligt intressera publiken. I allmänhet vitnade det rikliga bifallet om åhörarnes aktning och erkänsla, som de utförande också gjorde allt att motsvara och befästa. I qvintetten speade secunda-violoncellen af hr Fredrik ook. ————