Aftonbladet – 21 februari 1872, sida 3

— Universitetskanslern grefve Hamilton besökte i måndags Upsala. Kl. 2 e.m. presenterades å akad. konsistoriet akademistatens medlemmar för den nye kanslern, som helsade dem med ett tal, hvilket vältaligt vitnade om hans lefvande intresse för universitetet. Kl..4 gaf akademistaten middag för kanslern. Kl. 1 hade Smålands nation, hvilken kanslern under sin studenttid tillhört, uppvaktat honom, och kl. 7 uppvaktade honom studentkåren med sång, tal och lefverop. Det tal, hvarmed han besvarade studentkårens helsning hade, enligt Upsala Postens referat, följande hufvudsakliga innehåll: Nära 50 år hade redan förflutit sedan, han såsom student slöt sig till den glada skara, som då helsade en ny universitetskansler. Några och fyratio år vore en lång tid, tillräcklig att svalka ungdomsblodet, låta många förhoppningar nedgå och lifvets allvar framträda. Men äfven ålderdomen hade sina fröjder, han erfore det nu, då han här möttes af studentkåren. Hvarje menniska kunde begå misstag, men han hoppades, att hans afsigters renhet icke skulle misskännas, detta vore allt han begärde. Han önskade, att man skulle sätta tillit till honon, Målet för hans lifs sträfvande hade varit fäderneslandets väl. Endast de rikast utrustade naturer kunna någon gång få se frukterna af sitt arbete, de andra såsom han och det stora flertalet kunde vara glada, om de blott finge se en grodd af de frön de utsått, De unga skulle i sin tur framträda och upptaga de vapen, somde gamle enligt naturens ordning en gång måste nedlägga,