Aftonbladet – 20 februari 1872, sida 3

sade. BETONAS Strödda underrättelser. Naturfenomen. Norrsken i sydligare delar af Europa och 4 Afrika. Så väl från flere orter i Tyskland som från Frankrike och till och med norra Afrika ha underrättelser! ingått om prakt fulla, på dessa breddgrader ovanliga mnorrsken, som visat sig i början af innevarande månad. Vi vilja här meddela en. utförlig beskrifning på det norrsken, som en korrespondent till Kölnische Zeitung den 4 dennes hade tillfälle att observera i Bonn. Korrespondenten skrifver: -Aftonen den 4 dennes skänkte oss ett norrsken, hvilket bland de många på de senare åren kanske var det praktfullaste, med säkerhet genom sin höga och egendomligt formella utveckling det märkvärdigaste. Jag varseblef, då jag kl. half 5 steg ut på gatan, en ovanlig, sammanflytande klarhet på den östra himmelen, rörande hvilken det till en början för dess geografiska läges skull var tvifvelaktigt hvad det betydde, ehuru skenets karakter genäst uteslöt tanken på en eldsvåda och ganska snart äfven på återsken af aftonrodnaden. Efter några minuter upptäcktes äfven på den vestra himmelen ett rödaktigt sken, under det att i sydost bäddar af grönt sken allt ljusare utbildade sig; sådana visade sig äfven i vester, aftogo snart åter i klarhet och frambragte slutligen en varaktig ljus fåll. som begränsade fenomenet mot söder. illika differentierade sig de röda partiernå alltmer, och slutligen kl. omkring 6 framträdde tydligt de karakteristiska strålarne, hvilka undanröjde det sista tviflet om fenomenets norrskensnatur. Himmelens klarhet afoch tilltog någon tid, strimmornas tydrighet och läge varierade, men i det stora hela visade sig ett fortfarande sträfvande till allt rikare och skarpare gruppering af ljusmassorna, till dess kl. 6,25 min. för första gången företeelsens höjdpunkt, bildandet af en krans, var uppnådd. Vi denna, tid hade anblicken.af himmelen artat. sig sålunda: Vid norra horisonten var ingenting anmärkningsvärdt att se, ända till en höjd af ungefär 30 grader hade himmelensitt vanliga: utseende; i söder deremot tycktes en mörk, grå molnbädd hvila, hvilken sträckte sig till en höjd af ungefär 30 grader. Dess högsta punkt låg i sydost i den riktning, mot hvilken magnetnålens södra ända pojkars stjernor sådana som Sirius och de närelägna, hvilka tillsammans med henne bilda den stora hundens stjernbild, lyste igenom och bevisade, att mörkret med det töckenartade utseendet icke var äkta dimma, utan det bekanta mörka segment-, som åskådare på arktiska breddgrader iakttagit vid alla norrsken, men hittills alltid ha skilarat som. den norra, icke som den södra igränsen och grundvalen för fenomenet: En rönakti t (måhända genom kontrast) skimrande fåll, densamma, som förut omnämts, be: gtänsade upptill det mörka segmentet, och öfver honom utvecklade sig på den klara himmelen det egentliga mnorrskenets högröda, i inre kanten hvitaktiga krans. Högt i sydost, omedelbart under plejaderna (ungefär 65? från horizonten och 25? från zenith) var hennes medelpunkt, en mörk cirkel af 6—10 fullmånsbredder i genomskärning. t alla håll gingo härifrån strålarne, måttligt långa mot norr, korta mot söder, långa och lika mot öster och vester, der de hade bildat sig af de i början befintliga ljusmassorna. Sålunda fortfor kransen ungefär 5 minäter; derefter upplöste den sig, för att efter ytterligare 5 minuter danas på nytt, denna gång ännu vackrare än förut . Kl. 6,37 min, var den åter fullständig, mot norr och söder åter kort, vacker mot öster, underbart praktfull mot vester, der två väldiga ljusröda strimmor inneslöto ett mörkt rubinrödt, likasom fördjupadt ställe på himmelen, och en tredje, i icke alldeles rak förlängning, fortsatte dess midtlinie nästan till horizonten, Äfven denna kulmination tog slut på några minuter, och belysningen blef mer diffus och hela fenomenet förlorade i glans. Dock uppstod kl. precist 7 ännu en tredje krans, men denna gång bildad af bleka, svagt hvita strålar, under det att oreelbundna ljustöcken intogo himmelens nedre del. ett sådant sammanflytände töcken med enstaka, tid efter.annan uppfiammande ljusare strimmor, dog också hela fenomenet. bort; ännu efter kl. 10 var himmelen vid stark blåst öfverdragen af ett jomnt, svagt gulaktigt sken, hvilket såg ut som osforeserande dimma, men lät de bjertare stjernornas sken beqvämt tränga igenom. Hvad -som gör det nu beskrifna norrskenet så synnerligen märkvärdigt, är vissa afvikelser från polarskenets vanliga förlopp på dessa breddgraer, ja till och med från förloppet i den. höga norden. Enligt: öfverensstämmande berättelser af de bästa observatörer, visar sig, när ett normalt norrsken begynner, först ett mörkt cirkelsegment af ett smutsigt utseende öfver de ställen vid :horizonten, mot hvilka magnetnålen pekar. Likt en -molnbädd hvilar det på jorden, uppstigande till olika höjd. Derefter bildar sig en öfre ant med hvitaktigt sken, ur detta uppstår en (eller flere) ljusbågar med olika skarp begränsning, och-ur dem skjuta strålarne upp. Allt högre stiga strålarnej men alltid så riktade, som en på deras plats befintlig mägnetnål skulle ställa sig, så att de med sin nedre ända nästan peka mot jordens magnetiska nordpol; stundom sätter sig också den bärande bågen i rörelse och stige med uppåt; sintligen händer det vid högsta grad af intensitet, att de från alla sidor uppflammande strålarne förena sig öfver zenith och bilda kransen, fenomenets sista glanspunkt. Den åstadkommes. uppenbarligen derigenom, att polarskenens härd begifver sig ända öfver iakttagarens ståndpunkt: den sistnämnda är på alla sidor omgifyven af strålar och skådar nedifrån in i de milslånga strålpelarne, : likasom om han skulle skåda upp i en skog af milslånga, honom i sned ställning omgifvande träd: högt der uppe ser han, perspektiviskt föryngrad, den delaf den blå himmelen, som strålarne lemna fri, infattad af denna krans. På de nn i fråga varande breddgraderna är ett fullständigt, hela det beskrifna förloppet visande norrsken en utomordentlig sällsynthet; ja, bildandet af kransen betraktas till och med iden höga norden såsom ett företräde hos minoriten vf norrsken ; i Tyskland har man hittills aldrig vört det omtalas, icke en gång vid de berömda vorrskenen 1831 och 1836 var det fråga derom, Ita ser man i Tyskland blott töckniga ljusmassor och enstaka strimmor, mycket sällan det nörka segmentet; under de senare åren har man ler blifvit temligen van vid anblicken af vackra. strålar. Man finner nu lätt hvad som. gjorde worrskenet den 4 Februari så märkvärdigt: be;ynnelseuppträdandet i öster och vester, det tre ånger förnyade bildandet af kransen samt framör allt det mörka segmentets uppträdande i söler, Ander det att den norra horisonten förnlef fri.