Aftonbladet – 20 februari 1872, sida 2

Vid nationalförsamlingens sammanträdeln den 13 dennes, då man diskuterade Haönt-e jers förslag angående det ockuperade terri-v toriets befrielse, som församlingen vägrat skyndsam behandling, uttalade sig inrikesministern emot motioner af detta slag, så vida de icke förut blifvit meddelade regeringen, emedan sådana projekter kunde komma i kollision med regeringens planer. Ministern var verksamt sysselsatt med saken och förlitade sig på att församlingen skulle gifva dem tid att komma till mognad. Treveneucs förslag antogs samma dag i sin helhet med 484 röster mot 75. Man torde erinra sig, att detta förslag gick ut på, att i händelse af en olaglig upplösning af nationalförsamlingen generalråden skulle sammanträda och välja två deputerade hvardera, hvilka skulle utgöra en ny församling. PR SOM A rr D MD FO 2 Dagen efter Contis död lät franska regeringen genom polisagenter lägga beslag på den aflidnes papper. Man lyckades dock icke åtkomma några vigtigare dokument, enär Contiska familjen väntade -ett. dylikt steg af regeringen och på förhand undanskaffat alla komprometterande papper, hvilka natten före faderns död af äldsta dottern fördes till en af husets vänner. Journal officiel anför som försvar för denna regeringens åtgärd, att Conti var i besittning af staten tillhöriga papper. NN AA 0 Fk MH LD Bonapartisterna hafva nu öfverenskommit om att uppställa Clement Duvernois som kandidat på Corsika. Förhöret med Blanqui började den 15 dennes. Denne åldrige revolutionär, som redan tog del i Julirevolutionen men sedermera så många gånger med flerårigt fängelse fått plikta för sin delaktighet i sammansvärjningar och misslyckade upprorsförsök, stod nu inför rätta för sin delaktighet i händelserna den 30 Oktober 1870. Anklagelsen lyder på eggelse till borgerligt krig och våldsamt qvarhållande af regeringens medlemmar, Domstolen hörde hrr Jules Ferrys, Arnauds, Arieges, Jules Simons, Aragos, Tamisiers Dorians och Adams vitnesmål. Af de tre sistnämndes vitnesmål visade det sig, att en tyst öfverenskommelse egde rum att efter Hotel de Villes utrymmande ingen förföljelse skulle: ega rum mot upphofsmännen j: till upproret. Såsom genom ett telegram för i lördags redan är bekant har Blanqui blifvit dömd till deportation på en befäst plats. Erkebiskopen af Paris har i anledning af fastan skrifvit ett långt herdabref, i hvilket han tillskrifver alla den sista tidens olyckor affallet från kyrkan och uppmanar till botgöring. Ingen fastlagsoxe har i år synts till och endast några få masker visade sig på gatorna och dessa tillhörande den lägsta klassen af befolkningen. Dock var stämningen icke så nedstämd som erkebiskopen af Paris tyckes tro. Gladstone har skrifvit ett bref till NewYork Worlds Londonkorrespondent,i hvilket han ingår i förklaring öfver de delar af sitt tal i underhuset, hvilka ansetts vara förnärmande för Amerika. På det bestämdaste förnekar premierministern, att han sagt att hvarje förnuftig person kan blott se en betydelse i Washingtonfördraget. Gladstone förklarar, att enligt hans åsigt är ordalydelsen af Washingtonfördraget klar och otvetydig, men medger, att andra kunna anse mörkt och tvetydigt hvad han anser klart och tydligt och reserverar sig rättigheten att få enligt sin uppfattning tolka ett fördrag, utan att han derför må anses vilja beröfva andra den rättighet, på hvilken han gör anspråk för sig sjelf. Utom Alabamastriden förefinnes, som bekant, en annan, tvistefråga mellan England och Amerika, nemligen den till kejsar Wilhelms skiljedom hänskjutna frågan om ön San Juan (belägen på gränsen mellan Washingtonterritoriet och engelska besittningarna på Stillahafskusten) eller rättare sagdt tvisten om Harokanalen. De. båda makterna ha: sändt till Berlin hvar sin memoir, i hvilken de framställa sina påståenden, på det den höge skiljedomaren må utreda och afgöra Saken. Engelska regeringens skrifvelse, som öfverlemnades senare än den amerikanska, är affattad på franska, den sistnämnda deremot på tyska. Förfat-l: taren till densamma är den berömde historieskrifvaren George Bancroft, Förenta Staternas minister i Berlin. Inledningen ärl. särdeles karakteristisk och originel, hvadan vi här meddela den ordagrant. Den lyder som följer: Den traktat, hvilkens tolkning understäl-. les ers majestäts. afgörande, afslöts för merl). än tjugufem år sedan. De sexton medlemmar af engelska konseljen, hvilka redige-. rade och framställde den för Förenta Star! terna, sir Robert Peel, lord Aberdeen och allade andra, utom en, äro icke mer. En-. gelska sändebudet i Washington, som undertecknade den, är död. De amerikanske statsmän, som behandlade saken, ambassadören i London, presidenten, vice presidenten, statssekreteraren och alla presidentens lag-l lige rådgifvare äro döda, utom en. Jag allena har blifvit qvar, och vid sjuttio års ålder — den gräns, som den heliga skrift bestämmer för vårt lif — har jag af mitt land blifvit utsedd att bevaka dess rättigheter. Redan sex gånger ha Förenta Staterna erhållit anbud om en skiljedom angående deras nordvestra gräns, och sex gånger hå de afslagit en sådan, emedan den omtvistade saken var så vigtig och deras rätt så klar. Men då man blef uppfordrad till att hänskjuta frågan till ers majestät, samtyckte mitt land att ändra sitt beslut i detta hänseende. Vi