Tidningsöfversigt. N. Dagligt Allehanda har i går infört en af de flere insända artiklar, som vi mottagit rörande den Billberg-Westringska befordringsfrågan, och för hvilka vi ansett oss icke kunna bereda utrymme, då vi redan tvenne gånger låtit insändare komma till orda i denna sak. Derom är ingenting att säga, om icke N. D. Allehanda hade beledsagat detta införande med en. motivering, som går ut på, att tidningen icke deltagit i meningsutbytet rörande denna fråga ochicke vill låta någon polemik rörande densamma fortgå i tidningens spalter, men ändock vill införadennauppsats, derföre att den innehåller en faktisk vederläggning af skarpa beskyllningar och att förf. icke fått försvara sig emot dem der det bort ske. Dessa yttranden vitna derom, att vår ärade kollega icke tagit närmare reda på hvad som föregått i denna sak och i hvad förhållande det som yttras uti den i fråga varande uppsatsen af en som kallar sig militärläkare står till hvad som förut i vårt blad blifvit anfördti ämnet. Vi hysa nemligen och ha alltid med den största värma förfäktat och sökt tillämpa den åsigten, att hvar och en, hvilkens åtgöranden bli föremål för klander inom pressen, bör i så vidsträckt mån, som det är möjligt, få tillfälle att förklara och försvara sig inför samma allmänhet, som fått del af klandret. Om sålunda i dennasak någon, som egt befogenhet att föra ordet vare sig på chefens för sjöförsvarsdepartementets eller sundhetskollegii vägnar, velat i en eller flere uppsatser genmäla det klander, som riktats mot dessa myndigheter, så skulle vi sträckt vår beredvillighet att införa allt, som för ändamålet kunnat bli oss meddeladt, så långt som möjligt; ja äfven om hrr Billberg eller Westring haft några anmärkningar att göra med afseende på hvad om dem offentligen blifvit yttradt, skulle vi icke ett ögonblick tvekat att offentliggöra hvad de kunnat ha att andraga, alltid naturligtvis under den rimliga förutsättning, att framställningarne skett i hyfsad och anständig form. Deremot kunna vi icke anse oss ega den ringaste förpligtelse att i oändiighet låta andra privata insändare, som i intet hänseende kunna betraktas såsom rätte vederbörande, uppträda, för att uttala sin subjektiva uppfattning af saken. Allra minst kunde något skäl finnas att låta den insändare, hvarom här närmast är fråga, få införd ännu en uppsats under tillbakavisande af hvad tre andra insändare hade att förmäla, hvilka i ålder, erfarenhet, anseende och allmän befogenhet att yttra sig stodo vida öfver honom. Sundhetskollegium har icke vid detta ärendes behandling eller sedermera offentligen uttalat den åsigten att dr Billberg saknar