Aftonbladet – 19 februari 1872, sida 2

städadt utseende, men klädd i tarfliga arbetskläder. Det var William Owen. Åh, kära Tom, så du har tilltygat dig! sade han och tog derpå af sig hatten för lady Lydia, då hon gick förbi. Tom upprepade;att han skulle gå och bedja Mary Barber tvätta honom. Mr Owen ställde honom på vägen och bad honom för all del skynda sig dermed, samt gick vidare. Hvem var detta? ? nedlät sig mylady att fråga Tom då han kom närmare. Det var morbror William, sade gossen; och han gaf mig en liten båt här om da3en. Lady Lydia kastade föraktligt hufvadet tillbaka. Morbror William! — en simpel jordbrukare! Och detta smutsiga barn med sina låga slägtförbindelser, sin simpla smak och dåliga lekkamrater kunde tillåtas kalla sir Dene Clanwaring farfar och ega sitt hem vid Beechhurst Dene! Tom, hvars förseelser åter blifvit tillgifna af Susanna Cole, blef äfven denna dag synig vid deserten i en dyrbar drägt af same met, ehuru nu blå, i stället för purpur. Susanna Cole hade fått tillåtelse att i samråd med Worcesters förnämsta sömmerska anordna vackra drägter åt baronetens lilla sunstling, ett uppdrag, det hon äfven hade ullgjort till sitt hjertas stolthet och belåenhet. Emellertid var det blott med svårighet som lady Lydia förmådde beherrska sin harm så länge middagen varade. Hon nade intagit sin plats som värdinna, midtmot sir Dene, som alltid sjelf satt högstl ipp vid bordet, och lyckades som sagt kufva sitt onda lynne, hvilket likväl senare på 1vällen förledde henne till en oförsigtighet, vartill hon icke ofta gjorde sig skyldig, remligen att tala i orätt tid. Sedan barnen gått till hvila och mylady