rö-g Handlingarne rörande Svenska akade aflmisns högtidsdke den 2 na linledas med ett täl ar äg dår ei rande direktör, justitierådet C. G. Strand: te;berg. Såsom öfligt är vid dessa högtids et föredrag anknyter talaren sin betraktelsc nI till det förfntna årets händelser och finner in )1 desså en aniedning ätt uttas att menin sa lgens ord, särskildt med afseende på den io t-sterländska fråga, som hos oss ännu allt mjjemnt står på dagordningen. Väl har un ålder det senast utkämpade blodiga kriget ot Lhäppest ex sömhyår sf händelsernas bränm ning slagit emot Skandinaviens kuster. -Zfsn njiden aflägsne, för ögonblicket trygge betrakvI taren kan dock icke och får icke med blott vf )likgiltighetens eller förundrans tanklösa ;I blickar stanna inför tilldragelser sådana 1 Jsom de antydda. Hän må8ts Känns sin medn I ansvarighet i mensklighetens och civilisae tionens sak, han måste fråga sig, huru hans I-leget öde skall tecknas på det nya blad i f verldshistorien, som nyss blifvit uppslaget ;, Jach hvars första bokstäfver, liksom begynrnelscorden i en åldrig todex, skrifvas med ; Irödt. Känner han sig någon gång frestad att på de vexlande företeelserna tillämpa skaldens för mer än ett halft århundrade sedan från detta rum hörda ord: Hvad troner störtas om! hvad riken sönderstyckas! Förtreöket nämns föravår, och rött et som lyökass, iså eger han dernti en så mycket starkare tlanmaning att tillse, det icke jemväl hans -Jrätt en dag måtte hänga på eröfrarens svärd. Det är den sorglösa likgiltigheten för mensklighetens högre intre det är ;Jden handfallna misströstån, söm säkrast böI reder ett folks förderf — eger det ock sina Iskattkamrar fylda med metaller. Minst Ihöfves det ett folk, sådant som det svenIska, att försagdt gömma sitt hufvud bl: ) bergen: Palar dagen med varnande stäm jså ijuda dock Hiffenda röster ur äst förIiflatna. Aldrig borde de i 8vgiska hjottan återljuda starkare än på denna dag, årsdagen af den store Gustaf Adolfs födelse. — — — Men så visst som det är att ett folk, som icke vårdar sina stora minnen, är hesnfallet åt undergången, lika visst är det ock, att fädernas bilder allena, om de än bäras i främsta ledet, icke slå inkräktarens härar på flykten. Derföre gäller det atti oförskräekt se tiden i det blodsprängdal. ögat och ätt, innan det lössläpper sina stormar jemväl emot oss, framiana alla de krafter som bidraga till stärkande af ett fotks sjelfständighet, så att vi icke ifarans stund måtte osäkre och villrådige famla efter ledning och skydd, likt det forntida folk, som, någon gång i ovisshet om denl: gudamakt, som borde anropas om bönhörelse, reste ältar åt sokända gndar, Det vältaliga och pätriotiska yttrandet af! akademiens ordförande skall, hoppas vij! vinna genklang i vidsträckta Kretsar, nu då(l: kortsyntheten och den dåsiga slapphetenl kunde tyckas vara på god väg att undan-i skjuta arbetet för lösningen af vår vigtiga-)t ste fråga: försvaret af vår frihet och sjelf-j: ständighet. t Ertier fedegörelsen för akademiens senastelf årssammankomst följer en historisk afbhand-c ling af prof. W. E. Svedelius: Minne aflr Riksrådet och Rikskansleren Erik Larsson ; f i 2 h t r h E Sparre, Utrymmet tillåter oss ej att här närmare redgöra för intehållst af denna utförliga monografi om mer än 350 sidor, deri hr Svedelius lemnar en grundlig och lärorik belysning af vårt inre statslif under de första Vasakonungarnes tidehvarf. Skildringens medelpunkt utgöres af en undersök-li ning om förhållandet mellan riksrådet Erik Sparre jemte hertig Carl, sedermera Carlls TX, och de öfriga i Linköping afrättadelt rädsherrarne. n Prof. G. Ljunggren har till den förelig-!u gande delen lemnat en kort uppsats. Omin Ehrensvärds konstfilosofiska ståndpunkt, hvil-)ti ken i viss mån utgör ett tillägg till för--— fattarens i den 29:de delen af Handlingarnau intagna Jemförelse emellan Ehrensvärd och)k Winckelmann såsom konstfilosofer. — För-)b teckning öfver akademiens täflingsämnen för! n år 1871 afslutar denna delaf Handlingarna. s Samlade vitterhetsarbeten af svenska förfallarelt, från Stjernhjelmotiil Dalin, utgifna aflo P. Hanselli. Femtonde delen. (Upsalalg 1871). dm Enligt hvad utgifvaren antyder torde Ng och med denna del detta i såväl litterär-r som kulturhistoriskt afseende ganska bety-!g delsefulla och med mycken omsorg redige-m rade verk tills vidare komma att afstanna.v ångt ifrån att uttrycka någon förvåning d: leröfver, bör den af dessa ämnen intresse-fö rade snarare till utgifvaren hembära sinjat bjertliga tack deröfver att han, oaktadt siäk i ekonomiskt afseende lindrigast sagdt full-lin komligt lönlösa möda, dock ända hittillsre ullföljt sitt verkligt fosterländska företag ri och i en vårdad upplaga skänkt. svenskalsi itteraturhistorien alstren af omkring 70j0( olika författare, af hvilka flere, såsom Hu-N merus (Lasse Lucidor), Rudeen, Lagerlöf, Runias — för att icke tala om Stjernhjelm — varit af obestridlig poetisk begåf-f ning. Något öfver trettio författare, bland tem Jakob Frese och Sofia Elisabeth Brenner, ha emeHertid ej, såsom utgilvarens plan varit, kommit med i serien. I det nu utkomha bandet inrymmas de första bladen åt Jesper Svedberg, den bekante biskopen, fader till Emånuel Svedenborg. En utförlig -löfnadsteckning af SYcd berg meddelas samt. derpå hans genom svenska psalmboken för hvar och en något nda andliga qväden, dock här, helt naturligt, i sin ursprungliga form. Vidare kommer ordningen. till n. mindre bekant, andlig versifikatör, Håkan Ausius, hvilkens psalman Jan fran Arhåll:t etnigkurtang Af.