pade hon för sig sjelf, och den som skall herrska här, det blir jag! Dörren öppnades och hon vände sig hastigt om. Det var hennes kammarjungfra Dovet som kom. Dovet hade rödaktigt hår, ögon al en ungdomlig skiftning i gröntoch vår för öfrigt i det uärmaste lika beräknande och slug som sin matmor. Lady Lydia hade ej försummat tiden: då hon föregående af. ton köm upp i sina rum. för att taga af sig resdrägten innan supån, kunde hon ej ih den vackre gossen i hans röda sammetsdrägt ur sina tankar; hon ropade derföre på Dovet och tillsade henne att utforska allt rörande honom, hura han hade kommit dit, hvarför han stannade qvar, o. s. v. Dovet hade al drig större nöje, än då hon fick utspana hemligheter, för sin egen eller sin matmors räkning och för att göra henne rättvisa. böra vi tillägga att hon i detta afseende var en pr tjenare. Nå, Dovet började lady Lydia, har du fått reda på något ? Ja, mylady, jag smickrar mig med att ha lyckats rätt bra, svarade Dovetsmilande och inställsam. -Det-var, om jag så vågar säga, ett fullkomligt misstag att alls låta det barnet få komma hit. Jag vet att modren var en fasligt sim pel person: Ahy förskräcl ligt, mylady! Henties släg: tingar Jefva här i närheten på en arronde gård, riktigt arbetsfolk af allra lägsta sort Flickan lär varit vacker och rr Geoffry ble lockad till att gifta sig med henne en gång då sir Dene var ur vägen, bortrest till Lon don. Det blef ett rysligt spektakel, som man väl kan tänka sig, sir Dene och mi John Clanwaring kommo i flygande hast från London och en tant kom från annat håll men det var för sent då! Mr Gooffry ble