Aftonbladet – 17 februari 1872, sida 2

Samma graf gömmer deras stoft, lady Lydia Och till sin ontsägliga förvåning såg mylady att sir Denes ögon, som voro riktade på barnet, fylldes af tårar. ADERTONDE KAPITLET. De nya gästerna vid Beochhurst Dene. Det vackraste gästrummet, med ett tillhörande, prydligt förmak, hade af husets domestiker blifvit iordningstäldt åt lady Lydia Clanwaring. Hennes titel ljöd grannt för deras öron. Fideikommissariens fru var i verklighet af förnämare familj och dessutom en rik arftagerska, men hon var ändå helt enkelt mrs Clanwaring, då hennes svä gerska fick heta lady Lydia och i öfverensstämmelse dermed af de okunniga ansågs henne öfverlägsen i rang. Lady Lydia Clanwariag var dotter af en fattig och obetydlig irländsk pär och egde sjelf icke den ringaste förmögenhet. Hennes far, mr Riley hade alldeles oväntadt fått ärfva titeln. Måhända var det den långvariga, förutgående kampen emot fattigdom, som hade gjort henne så hård, när det gällde verldsliga fördelar, så lågsinnad i utvägar, så sniken efter pengar. Mr Riley hade aldrig väntat att komma i besittning af pärskapet; då detta inträffade, voro hans döttrar redan fullväxta och hade fört ett oroligt, hemlöst lif än i en aflägsen del af Irland, än i någon landsortsstad på kontinenten, under ständiga, ekonomiska bryderier. Efter sitt tillträdda arf var grefven icke stort bättre i sina affärer än förut, ty godset, som aldrig varit värdt särdeles mycket, hade af föregående egare blifvit så pass utsuget, att inkomsterna numera voro i det närmaste reducerade till noll. En aflady