Aftonbladet – 16 februari 1872, sida 4

Till den välgörande allmänkoten! Åter ett rop ur nödens koja, hvilket ännu alförgäfves blifvit stäldt till bättre lottade ikar! En köpmansenka af god familj, som härihufvudstaden saknar relationer, arbete och allt till sitt och sina sex små hungrande barns uppehälle, nödgas på detta sätt ödmjukligen bedja om bidrag och arbete af hvad slag som helst för att kunna existera. Den, som skrifver dessa rader, har känt henne från hennes tidigaste barndom, då hon, liksom så mången annan, såg lifvet i dess ljusaste färför och ej anade de hårda pröfningar, som skulle komma och hvilka nu störtat henne i den hjelplösaste tillvaro. Alla de upplysningar, som erfordras för att bestyrka sanningsenligheten af den beklagansvärdas fåfänga bemödanden, att sjelf kunna kunna längre undvika detta steg att anropa bättre lottades medlidande, erhållas enligt anvisning i A. Bonniers, Samsom Wallins och Fritzes boklådor, der listor äro utlagda. Äfven der ringaste skärf är för den utblottade en hjelp!