Aftonbladet – 16 februari 1872, sida 2

karna nedfallande som ett gyllene skimmer. Susanna Cole var alltid noga med att kläda om honom till aftnarne, i händelse sir Dene skulle fråga efter sin lille gunstling. Vet farfar att Emma har en hvisselpipa, sade han då de vid deserten blifvit ensamma. Ja så, har hon det? svarade baroneten som hvarken visste eller brydde sig det minsta om hvem Emma var. En så vacker och stor pipa, både grön och blå, vet farfar. Jag ville så gerna ha en sådan. Tillsäg Susanna att hon i morgon går till Hurst-Leet och köper dig en, svarade sir Dene. . Om hon bara vill göra det. Hon ärledsen på mig. Verkligen? Har du varit en obeskedlig gosse ? . Ja. Jag smetade ned mig med björnhallon och förklädet blef också fläckigt. Sir Dene skrattade; han tyckte att förbrytelsen icke var synnerligt stor. Se der, min gosse har du en valnöt till; tag ordentligt bort skalet först, din lille skälm. Tom plockade kärnan ur skalet och åt upp den. Söta farfar, får jag litet mera vatten. Sir Dene slog uti hans bägare. Baroneten var förståndig nog för att inse, att barn och vin voro bäst, hvar för sig. Mary Barber gaf mig-Sylt på bröd, vet farfar. Sharp slog omkull Emma och jag... Spring och rörelse ute i förstugan gjorde tvärt slut på berättelsen. In vagn med fyra hästar hördes köra upp till hufvudporten. Hundar skällde, betjenten skyndade nt, Gander kom hastigt in i matsalen. Sir Dene, sade han, ganska säkert är det lady Lydia som kommer. Baroneten steg upp och gick ut i förstugan, (Forts.)