Aftonbladet – 16 februari 1872, sida 2

att han blir tagen af karlar som gå omkring och stjäla barn, ljödo hans afskedsord till fom. Det plär ibland komma hela hopar af sådana hit till gården. Tom sprang så fort som hans små ben kunde föra honom, Gossen egde dock af naturen mod, och då han hunnit till den punkt der vägen krökte sig, hade han glömt förskräckelsen för barntjufvar. På ömse sidor af vägen växte svarthallon i myckenhet och Tom förhjelpte sig till sådana så godt han kunde, fick repor på bänderna och färgade ansigtet och förklädet högröda. Med alla märken efter plommonsylt och den rinnande bärsaften hade Tom varit värd att målas af. I detta skick ertappades han af Susanna Cole. Susanna gaf honom ögonblickligen två kraftiga ruskningar, den ena emedan han efter hennes sätt att tala, hade sprungit vill, den andra emedan han fläckat ned sig och sina kläder. Tom tittade ångerfull på sina händer och sitt förkläde och bjöd derefter Susanna några utvalda hallon som han höll i sin slutna hand, men i stället för att med tacksamhet emottaga gäfvan, slog Susanna till den lilla handen så att bären foro åt olika håll. En sådan trilsk och stygg pojke! Hvar har han sin hatt, säg mig bara det? Den ligger på bordet hos mormor. Hon tog honom vid handen och drog henom temligen omildt in på arrendegärden samt in i köket, hvarest Johanna stod och tvättade. Sedan hans ansigte och händer der blifvit tillbörligen gnidna med såplödder och hans hatt tillrättaskaffad. förde Susanna honom hem. Hör nu på mig master Tom, sade hon. då de gingo tvärs öfver vägen och så vidare genom parken till boningshusets bak