Ett ögonblicks uppmärksamhet! Att arbeta med förtviflans mod för en otillräcklig dagspenning; att se sin och de sinasförsörjare tyna bort dag ifrån dag; att vara moder för 6 små barn, hvilka ofta förgäfves ropa på bröd; att med bäfvan se morgonen randas, med tysta tårar helsa skymningen och med förtviflan natten — det får ibland benämnas att lefva. Så lefver också här ibland oss en stackars qvinna, som dock genom några välvilliga gåfvor skulle kunna komma att se lifvet från en annan sida. Hon är både duglig och arbetsam, men — att försörja 6 barn, hvaraf det äldsta. 12 och det mna 2 år gammalt, med vanligt syarbete. dertill förslå ej hennes krafter, och dertill skulle ingens förslå. Om jag bara hade en symaskins, svarar hon med tårfyllda ögon de små, då deaf henne begira bröd. — Skulle då denna önskan vara omöjlig att uppfylla? Skulle man ej för de små bleka barnens skull vilja bidraga till dess förverkligande? Åh jo, större saker ha vänliga hinder åstadkommit. Den stackars modren har förr egt en symaskin, såld en gång för sjukdom och nöd. Hon kan således sköta en sådan. Låtom oss skänka henne och barnen denna glädje. Den gifves icke åt någon ovärdig, derom vitna de namn, som åtfölja de listor för Symaskin, hvilka finnas utlagda i Hr Bonniers boklåda å Norrbro samt i Hr Malmbergs vid Södermalmstorg. (1259)