Aftonbladet – 14 februari 1872, sida 2

en slump. Jag — undrar — hvad — han kan vilja? tillade hon tankfullt. Detta var en fråga, hvilken William lika litet kunde besvara som hon. Allt hvad han visste, var att han gerna velat gifva halfva sitt lif, om han sluppit utsättas för den fasa, den ångestfulla sorg, hvari synen försatt honom. Ni borde gått fram och frågat honom hvad han ville, berr William. William Owen såg på henne med ett uttryck af obeskriflig fasa i sina ögon. Jag ville inte gjort det för tusen pund, sade han. Skulle jag ännu en gång få se det, Mary, så kan jag inte stanna här längre. Det är ju förskräckligt! Tag dig i akt, Mary, att inte säga ett ord härom till min mor. Hvarken till henne eller någon annan, svarade hon. Men besynnerligt nog blef likväl händelsen bekant, eller åtminstone spred sig en misstanke härom. Detta, i förening med hvad som händt Randy Black, var nog för att skrämma en enfaldig befolkning, och mer än någonsin fruktade man för att färdas Harrebells-vägen sedan mörkret inträdt. (Forts.) FERREIRA FE YTA