Aftonbladet – 12 februari 1872, sida 2

Vi torde då komma att önska, John, att v hade visat dem båda mera välvilja. Är det troligt att han kan dö af sorg? frågade John. Sorg är ett ondt, som med all säkerhet du aldrig kommer att dö afz, genmälde si Dene; dertill har du för litet hjerta. Geoffry talar om det der hagelskottet, som träffad honom för en tid sedan; han tror sig blifvi illa skadad invärtes. För min del, tror jag det blott vara inbillning. Naturligtvis är det inbillning, instämde John Clanwaring. Vore det någon allvar sam skada, kunde han ej vara så i arbete och rörelse, som nu. De tego. Klockornas ljud i den stilla höst qvällen gjorde ett dystert och högtidligt in tryck på sinnet. SEXTONDE KAPITLET: Sedd vid månsken. Jag tror det vore bäst att da kom till baka till Beechhurst Dene, Geoffry. Det var sir Deno som sade så. De voro just återkomna från begrafningen och baro neten hade gått med in i Geoffrys hem, me dan deöfriga sörjande — John Clanwaring. Georg Arde och William Owen — åtskildes. Mr Clanwaring hade nedlåtit sig till at! bivista begrafningen, på sir Denes allvar liga föreställningar att han borde göra det Följaktligen uppsköt han sin afresa till Lon. don äfven den dagen, Väl var det honom motbjudande att stå sida vid sida med Wil liam Owen, som stod sörjande vid samma graf, men John stoå der i alla fall, kall och stel och nedlät sig till den grad, att hon tog Geoffry i hand och sade att han beklagade sorgen. När allt var förbi, följde sir Dene Geoffry in i det lilla tysta, ödsliga hemmet,