Aftonbladet – 10 februari 1872, sida 2

Fullkomligt lugn! — gay Ihåg dot, mr n Så haflf Varit doktorernas varning. let ringaste upprörd så är allt Der satt han således och förmådde lägga band på sin bittra sorg. Det ljusa, lockiga håret var fuktigt af kallsvett; för de blå ögonen låg liksom en slöja, Nu kom prester. feotfty och hans döende hustra — begingo tillsammans nattvarden. Derefter frambars barnet till dopet, ty Maria önskade det så. Geoffry böjde sig ned för att höra hennes vilja angående namnet. Kalla honom Poms, sade hon knappt hörbart, Så hotte min bror som blef död; det är också ett af dina namn, Geoffry. Tom? sade Geoffry åt presten. Tom? upprepade den senare frågande, med sina fingrar redan i vattnet. Tom, upprepade Geoffry. Och så döptes barnet till Tom. Så förkrossad var Geoffry Clanwaring af sorg, att han icke förrän efteråt kom ihåg att sonen hade bort kristnas till Thomas, Detta var ett misstag och skullo förbli ett svårt misstag i hans förnäma slägts tycke, att en Olanwaring bar ett så plebejiskt namn, men Geoffry sjelf bortkastade ej en enda tanke af saknad derpå. Under verkliga sorger förlora små motgångar all betydelse. De båda makarne hade knappt blifvit en samma, då den sista striden närmade sig för Maria. Geoffry kunde nu få yttra sin sorg, ty ingen rärelse förmådde mera göra henne skada. Han höll henne intill sitt bröst, under det att heta tårar föllo från hans ögon, . Det blir ej för så lång tid, min älskade; ingen långvarig skilsmessa, Innan kort, om a veckor — högst månader följer jag