Aftonbladet – 10 februari 1872, sida 2

De i går ingångna telegrammen sysselsätta sig till största delen med Alabamafrågan. Af dessa telegram finner man, att unionsregeringen fortfarande vidhåller sina anspråk på skadeersättning för de indirekta förluster, som nordstaterna anses ha lidit genom Englands åtgöranden under secessionskriget. Enligt ett telegram från Filadelfia till Times lär wnionsregeringen äfven förklara, att dessa anspråk voro kända af de britiske fullmäktige före traktatens undertecknande och att de voro underförstådda i traktatens stipulationer. Enligt samma telegram lär. unionsregeringen ånyo ha förklarat, att hon hänskjuter såväl dessa som öfriga tvistepunkter till skiljedomstolens i Genåve afgörande och att hon förbinder sig att respektera dess utslag i detta hänseende, ehuru hon icke anser sig kunna återtaga de framställda ersättningsanspråken för de indirekta förlusterna. Troligen härröra dessa unionsregeringens förklaringar af Gladstones yttrande under adressdiskussionen här om dagen, hvilka icke kunnat undgå att väcka ett stort uppseende i Amerika, Frågans lösning beror sålunda nu uteslutande derpå, om England skall gå in på att underkasta sig skiljedomstolens utslag rörande de indirekta skadeersättningsanspråken. Den engelska pressens yttranden i detta hänseende och de ledande statsmännens förklaringar berättiga dock icke att antaga att så blir förhållandet, och frågan torde derför nu snart komma att befinna sig på samma ståndpunkt, som före afslutandet af Washingtonfördraget, hvilket man ansåg som en af den moderna statskonstens vackraste segrar och såsom bebådande ett nytt tidskifte af de internationella tvisternas uppgörande på den fredliga uppgörelsens och utjemningens väg. Såsom man genom ett telegram redan känner, har Victor Lefranc öfvertagit inrikesportföljen efter Casimir P6rier, och Goulard, som för några månader sedan utnämndes till sändebud vid italienska hofvet, men ännu icke afrest, har blifvit handelsminister. Deremot har de Larcy qvarstannat såsom minister för allmänna arbeten, ehuru ryktet berättade, att Thiers ville låta honom afgå på gamma gång, emedan han icke ville rösta med de öfriga ministrarne i fråga om flyttningen till Paris, utan af undseende för sina