Aftonbladet – 10 februari 1872, sida 2

tade på honom, derför skyndade han på stegen 3 mycket han kundg om de också icke voro så ungdomligt raska och spänstiga som förr; hastigt gående plågade honom, nemlis gen nästan lika mycket som att rida. Den första person han såg vid sin hemkomst, var doktor Priar. Geoffry begrep i ögopplicket anledningen: hans hustru var sjuk. Denna händejes hade red. några dagar varit förbidad — Geoitry Vänpade en liten arfvinge. En arfvinget — tillhyad? Till brist och förödmjukelser? Hvilka skö rande kontraster framställer ej vår samhällsordning: Om sJohns maka skänkte honom en son, skulle denne bliva arfiagaran RER hurst Denes rika gods och baroni; Göofrys son skulle deremot förblifva ringa, fattig och beroende. Hade Geoffry kunnat ana, till hvilken grad detta barn en gång skulle blifva beroende, föraktadt och förtryckt, — Visserligen hade han då önskat att få taga det med sig, TA Kåt sjejf skutje ap. Går allt väl? var hans första ord till läkaren. Jag — hoppas det, svarade mr Priar, och det uttryck af ovisshet som låg i rösten andföll inte Geofry. Hi skigkade bud efter er, mr Clanwaring, ti IB echhurst Dene men erhöllo det svar att ni inte var der. Jag gi er dorifrån för två timmar sedan; jag hade åtskilligt att besörja uppe hos Simmonds. Är min hustru mycket sjuk ? Nej, ingenting att tala om. Ni kan gå in till henne. 3 Den unga makan och modren var ensam i denna stund. Hennes mor var sängliggande af sjukdom och systern var af samma orsak urståndsatt att komma. Maria hade sjelf hela sommaren varit mindre stark och frisk öp man kunnat vänta; faderns död och de