Aftonbladet – 9 februari 1872, sida 2

Dene föraktade attnär så behöfdes begagn: sig af ställets misstänkta handelsvaror Köp ett skålpund, Gander, sade han seller så mycket mera, som Black kar lemna. Gander fick tobaken, betalade den och höl till godo ett glas öl, gästfritt bjudet a Black. Liksom sin herre kunde Gander blunda för ställets och värdens dåliga an seende, när hans eget intresse så fordrade och hofmästaren förstod sig lika väl son någon annan på hvad ett glas godt öl ville säga. Att kasta det i mig och så ruse på dörren, — jo, det skulle just vara vackra fasoner! tänkte Gander och derför satte han sig ned, smuttade på sitt ölglas och pratade med Black. Hur är det med den unga qvinnan som sjuknade här? frågade hofmästaren. Hon är ej på fötterna ännu, svarade Black harmsen, ty saken hade från början retat honom. Hon har fått ondt i benet. eller hvad det är. Sedan Gander sutit qvar en fjerdedels timme, återvände han hem med raska steg och med tobakskardusen i hand. Det är ett skönt öl han har, den der Black, tänkte han, medan han fortfor att gå framåt vä gen. Jag skulle önska att sir Dene ville bestå oss lika godt. Då han nalkades dammen; började han helt naturligt att tänka på den man som nyligen hade blifvit funnen der; lika naturligt var äfven att han kastade en blick uppåt gärdesgården på motsatt sida. Men om någonsin en menniska kunde sägas blifva förstenad af fasa, så var detta visserligen händelsen med Gander. Ty, lutande sig öfver gärdesgården och stirrande på honom, just så som han torde