Aftonbladet – 8 februari 1872, sida 2

då gått öfver stättan midtför värdshuset och derefter följt körvägen, en betydlig krok, som var fullkomligt onödig. Harrebells damm fick således vara i fred. Misstanken mot Den smygande TIndianen dog åter småningom bort. Mary Barber uttalade sitt misstroende ganska oförbehållsamt och detta väckte, som redan blifvit sagdt, en viss uppmärksamhet, men som alls intet gaf stöd åt hennes ord, ja, då tvärtom Den smygande Indianen för den qvällen tycktes stå öfver alla misstankar, upphörde man att anse Biack invecklad i den hemska affären. Mary Barber förmådde likväl ej, trots allt sitt bemödande, så lätt åter förjaga det intryck hennes sinne en gång emottagit, och möjligt är att det till en viss grad inverkade äfven på de personers omdöme, hvilka omgåfvo henne. Sir Dene Clanwaring lät för tillfället sina fördomar vika och gjorde ett besök vid Harrebell Farm. Alltsedan sin sons giftermål med Maria hade baroneten icke vexlat ett enda ord med Robert Owen eller ens nedlåtit sig till att nicka åt honom, då de möttes. Han anklagade ej arrendatorn för att på något vis hafva intrigerat för partiet eller ens afvetat detsamma, men hans sårade högmod nekade bestämdt att godkänna det ringaste umgänge eller slägtskapsband mellan familjerna. Efter den olycka, som träffat en af hans arrendatorer, kände han sig likväl nu, i egenskap af egendomsherre, dels manad af nyfikenhet, dels måhända ock af en bättre känsla — deltagande för mrs Owen — förbunden till besöket. Den sistnämnda var emellertid alltför sjuk och tröstlös för att kunna se någon, och baroneten träffade endast hennes son, hvilken i hast blifvit hemkallad från en landtbrukare . Wiltshire, der han mot låga lönevilkor vi