Hur kunna ni påstå er veta det? frågade squiren med någon skärpa i rösten. Vi påstå oss inte veta det, sir, men det torde stå oss öppet att döma efter sannolikheter. Jag vill ge dig det rådet, Georg, att inte yttra dig med en sådan säkerhet. Sannolikheter kunna leda äldre personer än du att gissa felt. Godt, sir; finner ni det sjelf vara troligt, att mr Owen gick körvägen? Nej, det gör jag inte, svarade squire Arde ärligt. Jag säger bara att han kan hafva gått den vägen. Och må göra: låt Harrebelldammen vara. Försök med den som är närmare. Jag har ingen fruktan för att han fallit i någon af dammarna, yttrade Geoffry Clanwaring, som stått i djupa tankar. Så väl bekant med hela trakten, som Owen var, och så ljus som natten dessutom var, tycks det mig i det närmaste omöjligt att han kunnat drabbas af en dylik olycka. Husbond gick ej mera ned i en damm, vare sig vid dagens ljus eller om natten, än jag kunde gå in i elden der!s utbrast Mary Barber och svängde med handen åt eldstaden. Squire Arde, det är ej der som vi böra söka efter honom. Hvar då? frågade squiren, som blef uppmärksam, Jag tror — jag tror, upprepade hon långsamt, liksom sjelf ej rätt säker på sig, att vi böra gå uppåt värdshuset — uppåt Den smygande Indianen. Allt sedan vi kommo hit till gården, har Black haft ondt i sinnet emot husbond och det säger jag, att bar något ondt blifvit honom tillfogadt, så är det gjordt af folket der. Att Black beskyllt Robert Owen för att spionera på honom, ivar dem alla väl be