innan blifvit så sjuk att mrs Black blef förskräckt och skickade Joe efter doktor Priar. Alla stämde öfverens i två vigtiga punkter: Robert Owen hade icke varit synlig vid värdshuset och ingen af ställets innebyggare hade aflägsnat sig från gården under aftonens lopp, med undantag af Joe, då han hemtade läkaren. Stalldrängen kom tillbaka i sällskap med doktor Priar och gick sedan icke bort. Om alla dessa uppgifter besannades, var det säkert att Black icke hade någon del i Owens försvinnande. Då de tre herrarna inkommo på gården, nickade han temligen höfligt åt dem, men fortfor att gnida sina selbeslag. Hans ansigte var gulblekt, troligen en följd af gårdagens utsväfningar, ty om Black drack sig berusad, hvilket sällan inträffade, fick han alltid umgälla nöjet med en pinsam hufvudvärk följande dag. Goddag, Black, började squire Arde; vi ha kommit för att språka ett par ord med er. Vet ni något om mr Owen ? Black blef ännu likblekare, vare sig af illamående eller vrede. Han lät seltyget balka ur handen och beslagen slogs hårdt emot stalldörren. Hvad jag vet, sir, är att jag gerna ville höra hvarför alla fråga mig härom? Den frågan anser jag mig ha rättighet att göra, tillade han och rösten darrade af kufvad ilska. Här kommer folk hela dagen i ända, alltsedan det blef ljust i morgse, och frågar mig hvar jag har gjort af Robert Owen? Deras huspiga, hvad hon heter, var här innan portarna öppnades, till och med, för att hålla förhör angående honom. Hvarför skall jag besväras med mera frågor om Owen, än andra? En orsak dertill är att ni var hans närmaste granne, Black, svarade squiren, En