var just slutad, då en ung qvinna kom vandrande till fots, frågade efter Michael Geach och gaf sig tillkänna som hans hustru. Geach som syntes öfverraskad vid hennes åsyn, emottog henne med häftiga förebråelser, medan Black, å sin sida, som icke förut afvetat någon mrs Geack, öfverhopa de mannen med otidigheter emedan han lå tit henne komma, eller rättare sagdt, emedan han låtit henne, eller någon annan menniska veta att han var på värdshuset. Bå da männen hade under middagen druckit betydligt med starkt öl; detfå bidrog att ännu mera upphetsa deras våldsamma sinne och de kommo i gräl med hvarandra. Men gräl gör strupen torr och det funno äfven dessa två; de utbytte ölkannan emot bränvinstumlaren och voro snart skäligen berusade. Stalldrängen yttrade, då han skulle beskrifva händelsen, att de voro endast halffärdiga, d. v. s. att de icke voro alldeles oförmögna till att tala och gå. Härunder sjuknade Geachs hustru och var alldeles urståndsatt att enligt befallning gå sin väg. Denna nya motgång, i förening med grälet och ruset bringade Geachs raseri till sin höjd. Han rusade sin väg i vredesmod, steg på en diligens, som af en händelse just i detsamma passerade förbi på stora landsvägen, och lemnade sin hustru åt sitt öde och herrskapet Blacks gästvänskap. Klockan var då omkring fem. Efter attha bringat sitt lynne i mera jemnvigt genom några mustiga eder öfver förhållanden i allmänhet, sjönk Black ned på bänken framför elden och somnade djupt. Han sade sig icke vaknat förrän Joe strax innan klockan blef tio skrufvade fönsterluckorna och hade då genast gått upp och lagt sig. Häruti instämde äfven stalldrängen; mrs Black sade detsamma. Innan dess hade den främmande