HVAR HA BUT Men TESTET Åasnnsao sässsensnnn RIKSDAGEN. Första kammaren: Lördagen den 3 Febr. Hr Kydiviat bestrde med goledning af K.M:t proposition om upphörande ä lästyenningar fö) artyg ordet och uttalade sina anmärkniigar emo ett dylikt förslag. Tal. var långt ifrån säker på att inkomsterna vid en stundande statsreglering lg äcka till, och beräkningarne kundei detts Fall 7 löna Yi Man bade förat måst a stränga sin uppfintingslöritåga för att få u ter och inkomster att gå ihop, och OiR sti gen också nu vore sådan att man kunde besör statens utgifter med dess inkomster, så borde man iske dertöre eftergifva en inkomst som snart kunde blifva vekollig, sch alle minst en som så länge utgått. Stora utgifter forcatodrrinder nä maste framtiden, i synnerhet bet ningar på fjerde hufvudtiteln och neg inkomsterna. Skulle man för öfrigt afstå från nårra sådana, så borde detvara från andra, mindre rätlviså, Och i5kö från dessa, till hvilka endast skeppsredarne bidrog. Det låge ensamt i dessas intresse att hammafgifterna uppliörde. Lika gerna skulle sjöstäderna kunna afstå från brooch kajafgifter samt hamnumgälder. Lastpenpingarie hade år från år stigit och uppginge iv icke till någon obetydlig struma; senast hade de lemnat tårimars Sob.60b tdr ock hade till största delen utgått af icke svenska faltyg: nästan alla länder hade man motsvarande afgifter ve för att bevisa detta jemte en del annat. uppl te tal. de mesti detalj gående uppgifter. Tal. lärer dok, ehura ref; icke knonde höra det, ha tillkälllagifrit als han ieke ogillade Jastpenningars borttagande för bariastade fartyg: Hr v. Koch trodde att det egentligen låge konsumenternas intresse attlastpenningarne borttoges. Det vore således icke skeppsradarnes utan kela fosterlandets intresse som det här gällde. bir öfrigt fore ingen skatt absolut rättvis, utan den ena vofe blott att föredrags framför den andra såsom mer eller mindre tiyckanåe; Förordade regeringens förslag. Hr Wallenberg framhöll att hamnumgälder och brooch kajafgifter erlades för något som sjöfarten ovilkorligen kräfde. men att pålägga fatttben lästpenningar Vore lika orimligt som t. ex. att af formatheR utkräfva skatt för hans vagn. Det vore visserligen godt att sjöforten gått fram åt, oaktadt att den betungats af lastpenningar. men för ett land med vårt aflägsna lä dock alla möjliga lättnader för dess rörelse af bölden på det att detsamma ialla afseenden skulle kunna iiied fördel täfla med andra länder. Attlastpenningar uttoges annorstädes betydde ingenting, ty om äfven alla andra länder pålade sådane, så borde vi afstå derifrån på det att vår sj maste få s ket mera framåt. Och detta är ieks till förd samt för skeppsredarne, ty dessa bilda icke ett si iltet okrå, ntan den lifligastetäflan råder emellan dem. Hva je lindring i skep Bumgälderna måste derföre bidraga till att sänka frakterna, hvarpå både konsumenter och produsenter inom landet måste vinna. Förordade reBerinsens förslag: . Statsrådet Wii framhöll beträffande den förste talarens farhågor för att iikömsterna under en kommande statsreglering icke skulle koftima att räcka till, att det icke vore omöjligt att på förband beräkna huru dermed skulle komma att Så. Man fites dervid icke fösta sig vid hvilka inkomster sön elsde på otdinarie eller på extra ordinarie stat. En del al ä8. 0M stode å den senare, vore af den beskaffenhet, att mål icke kunde se när de skulle komma att upphöra. Så vore fallet t, ex. med anslaget till vägoch vatten ygghädet. Utem dylika beständiga utgifter hade man sådäne still fore tillfällige men varade i flere år, andra, som vore rent tillfällige och slitligeh sådana, som vore beroende på lån. Gör man it en börskhing öfver utgifter och inkomster, så finner man att ställtilgeh ieke endast är vida gynnsammare än under något förögående år, utan äfven att den måste hålla sig sådan under den närmaste framtiden. Jernvägstrafikmedlen t. ex. kunna icke gå hastigt tillbakä, ty all erfatenket Jär oss att dessa måste snarare växa, då folkmängd 6ch vältnåsa tkos. Inkomsterna af skogshushållningen, hvilka ökats till. följd af förbättrad skogslagstiftning och bättre skötsel äf ktomtsparkerna, måste än vidare stiga af samma skäl. Dereinct finnes blend våra utgifter flera, som icke behöfvas för iiör än iptvar rande år eller för några få kommande. Så meå anslaget af 600.000 rdr till uppförande af stationshus och anskaffande af ökad materiel vid jernvägen. Denna vteift är blott för ett år, så vidt icke rörelsen på Jerhvägarhs skylls ofantligt ökas; inträffar detta, behöfs visserligen nytt anslag, men då ökas äfven inkomsterna så mycket mera. En annan utgift, som blott är af öfversående natur, är den för aflösningarna af Öresundsoch Scheldetullarne Båda falla bort om några år. Rörande frågan om hvem som drabbas af lastpenningarne, så framhöll tal;, ett om en stat vore i den lyckliga belägenhet att vara oberoende af sina grannar, så skulle densamma itan att direkt lida deraf kunna upptaga dylika vgifter, ehuttd det vore samma politik som borgherrarnes vid Rhen, de der påläde flodfarten sålana skatter, att den nästan upphörde. Det vore visst sannt att frakterna reglerades af tillgång och efterfrågan, men säkert är att ett fartyg taser jemförelsevis högre frakt till en hamn eller tt land der afgifterna äro högre. Denna höjning drabbar varorna, och detta sker äfven då rtyget vänder åter i Barlast, ty skeppsegaren åste då på utfrakten taga ersättning för hvad an på lastpenningarne förlorar. Det hade anörts att alla våra grannar ha lastpenningar: Finland har det dock icke. Af hela beloppet af le. lastpenningar, som år 1870 inflöt, hade omring ?, kommit från Belgien, Holland och Frankrike. Detta senare land har ej lastpenninsar, men det eger enligt traktaten rätt att uppbära tonnageafgift af oss så länge vi uppbära astpengar. Om vi borttaga dessa, så vi oss om reciprocitet derstädes, och de just let land, på hvilket vi ha den s jöfarten. Det hade blifvit yttradt att franska traktaten ke haft någon verkan. Och dock finner man