DANMARK. Den socialistiska arbetärerörelsen håller i sigi Danmärk, och dess chefer lemhå ingen möda osparad att värfva anhängare för densamma. På senare tiden har man isynnerhet lagt an på att få qvinnorna på sin sida. Så har en af den danska Internationales bekante ledare, Zimmermann, hållit ett par föredrag, om huru tvinnans ställning kai förbättrasi detta kunde i hans tankar bland ahhät skö derigehoim, att fvinnorna inginge såsom medlemmar i Internationale, ty hah var öfvertygad, sade han, att qvinnan der kunde uträtta mycket mer än mannen. Gjorde mannen arbetsinställning, kunde man införskrifva arbetare från utlandet, men en bataljon sömmerskor hade man icke så lätt att införskrifva, och ännu mindre tvätterskor och gifta arbeterskor. Det var dock icke hans mening, att alla skulle vara i samma sektion. De skulle bilda flera sektioner, en för sömmerskor, en annan för tvätterskor, en tredje för, såsom talaren kallade dem, fabrikstöse, då skulle det nog gå för sig att tvinga deras blodsugande tyranner att gifva efter för deras anspråk. (Bravo!) Skulle de också lida nöd en kort tid, litet mer nöd än de ledo förut, så skulle de draga en tusenfaldig vinst deraf. Han bad derföre qvinnorna att noga betänka hvad han hade sagt och framför allt icke vara rädda; faran var icke så stor, som de inbillade sig. Sedan Zimmermanns föredrag var slut, önskade flere talare få yttra sig, hvarföre snickaregesällen Kiähl valdes till ordförande. Ordföranden började med att förklara Ber lingske Tidendes referent vid ett föregående möte för ärelös, emedan han på en medlems inträdeskort smugit sig in i salen och derefter naturligtvis refererat motsatsen af hvad som tilldragit sig. Men är icke en sådan person ärelös? (Jo, jo, han är ärelös!s Flere röster: Finns han tillstädes, så låt honom stiga fram, så att vi få se, huru han ser ut!s) — Härefter förklarades