kant. Detta var kändt i hela nejden, lika som att Owen bestämdt hade förnekat allt afsigtligt spioneri. Han hade aldrig forskat efter hvilka olagliga handlingar som begingos på värdshuset; blott när dylika, eller när misstanken om dylika af en händelse kommo inför hans ögon, hade han ej kunnat blunda. Detta var allt. Squire Arde gaf en tillrättavisning åt Mary Barber. — Kan väl vara att Black hyst agg emot din husbonde; detta är till och med troligt. Men du bör inte derför gå och säga att han har mördat honom. Jag har ej sagt det, squire. Jag har inte gått så långt i orden, huru det än må förhålla sig i mina tankar. Sanning är, att jag inte vet hvad jag skall tänka, fortfor hon efter en liten tystnad. Om ingen olycka har träffat min husbonde, hvar är han då? Jag skulle vilja fråga Black, jag, om han är död eller lefvande. Då jag denna morgon var der uppe vid värdshuset, kunde jag inte få träffa Black. Hvart enda litet förhållande som stod i förbindelse med den förflutna natten fick nu sitt intresse. Geoffry Clanwaring anförde, att då han och hans hustru gingo hem på qvällen, hade mr Owen berättat för dem, att han sett två karlar af misstänkt utseende smyga sig uppför vägen ilördags natt; säkerligen ämnade de sig till värdshuset. Hade icke Georg Arde varit närvarande så torde Geoffry tillagt att mr Owen bytt om ämne, för att tala om sin dotter Mary, hvilken han icke trodde skulle komma att lefva länge. Det skulle inte skada om någon af oss gick upp till Black och talade med honom, yttrade squire Arde. Här har varit en hop kringstrykande karlar af misstänkt utseende synliga på orten under senare tiden.