Aftonbladet – 6 februari 1872, sida 2

sjelf sagt sig ämna göra, hade efter skilsmessan från sin dotter och måg begifvit sig till den nämnda ängen. Frågan var nu endast, hvad som sedan hade blifvit af honom. ; Den dagen hvimlade Harrebell Farm af menniskor, så många voro de deltagande vänner och grannar som samlades derstädes. Georg Arde kom genast ditöfver, från Worcester; Geoffry Clanwaring var då redan der, liksom gamle squire Arde. Dessa tre lyckades Mary Barber få med sig ini bästa förmaket och der för dem berätta sin dröm. Squire Ardes små skarpa ögon blinkade försmädligt, under det han åhörde henne. För att begagna Marys egna ord, när hon sedan relaterade saken grinade han henne midt i synen. Mary, kära flicka, vore jag i ditt ställe, så skulle jag inte göra mig uppenbart till ett spektakel. Drömmar! — slarf! Men trots den gamle mannens smädelser vek icke Mary Barber en tumsbredd ifrån sin öfvertygelse. Hennes husbonde var död, sade -hon; detta visste hon genom. ent dröm, Död, eller i någon svår belägenhet som hindrade honom från. att komma hem; att han hade sett sitt hem för sista gången, derom var hon öfvertygad. Ehuru hvarken Georg Arde eller Geoffry Clanwaring voro vidskepliga, måste dock hennes innerliga allvar göra ett visst intryck på dem. Det ledde dem till att tro, att Owen verkligen var död. Defrågade derefter sig sjelfva och hvarandra huru, — om så var, — hans död hade åstadkommits? Om, genom olyckshändelse eller genom angrepp af annan person? Hör nu på hvad jag vill säga er, sade gamle Arde och såg upp på de unga män nen ifrån stolen der han hade tagit plats,