Aftonbladet – 6 februari 1872, sida 2

Owens försvinnande, så var åtminstone icke husmodren delaktig deruti. Hon samlade ihop tebladen med sina darrande händer, lade dem i kannan och skulle just lyfta den kokande kitteln af elden, då stalldrängen kom in, bärande två vattenhinkar från brunnen. Den här goda qvinnan har kommit hit, för att fråga om arrendator Owen var synlig här i går qväll,, sade värdinnan, på en gång undfallande och hastigt. Karlen tittade på henne med en frågande och förvånad min; kanske var det hennes likbleka läppar som fäste hans uppmärksamhet. Owen derborta vid arrendegården plägar aldrig komma hit, svarade han kort. Jag tror ändå att han var här förliden qväll,, inföll Mary Barber och steg upp. Vi ha ej hört något af honom sedan; han kom aldrig hem. Hit kommer han aldrig, upprepade stalldrängen, i det han hällde ut den ena vattenhinken i en tunna. Vid hvilken tid skulle det varit ? a Strax före half elfva, eller kanske just då. Här stängdes porten innan klockan slagit tio. Det gjorde den inte, sade Mary Barber bestämdt. Doktor Priar kom inte härifrån innan klockan hade slagit ett. Att här var stängdt innan tio, derpå kan jag gå ed, sade karlen. Då doktorn gick, öppnade jag sjelf denna sidodörren och släppte ut honom. Jag har också sagt detsamma, — att vi stängde tidigt i går, inföll värdinnan som var sysselsatt vid spisen och vände ryggen åt de talande. ; Vi hade inga gäster alls i går afton, fortfor stalldrängen, under det han lyfte