Aftonbladet – 5 februari 1872, sida 3

bond, så komma vi tillbaka och gå sedan ill Cole. Efter betydligt ruskande och ropande, fick man ändtligen lif i Parkes,en tjockhufvad, juguårig bondpojke, och i hans sällskap vandrade nu Mary Barber af, tvärs öfver ingarne. Natten var så ljus, att alla förenål vid vägen ganska väl kunde skönjas, ja, nästan hvart strå af det unga gräset. Jag såg då husbond gick till nederänren i qväll, ja, Gu gjorde jag så! skrek Parkes bäst det var, der han barhufvad, med vundklippt, rödt hår lunkade bakom Mary Barber. Hon vände sig tvärt om och såg skarpt vå honom: Du såg husbond? säger du! sade non med någon sträfhet i rösten: Hvad ratar du, Parkes? Är du riktigt vaken ? Jag såg honom, säger jag! upprepade an ännu en gång och började derpå berätta mura det hade tillgått. Parkes hade tilloragt eftermiddagen hos sin mor som hade n stuga två eller tre mil derifrån, vid stora andsvägen, på andra sidan om värdshuset. Jan hade kommit hem senare än hvad han ått tillstånd att göra; han hade gått öfver stättan, i närheten af Den smygande indibien och sneddat tvärsöfver fältet,in på nelra ängen. Der hade han oförmodadt fått ;e sin husbonde komma gående på den mala gångstigen mellan gärdesgården och räden, invid kanten af Harrebells damm. omedan Parkes icke gerna ville bli sedd, ML orsak, att han borde gått hem förut, sömde han sig vid häcken och såg sin husonde gå tvärs öfver vägen, bort till ko tallet, hvarpå han sjelf tog till fötter och prang så fort han förmådde. Vid hvilken tid var detta? frågade Mary 3arber sedan hon hade hört bekännelsen ill slut. (Forts.)