Aftonbladet – 5 februari 1872, sida 3

smygande Indianen — var rätta stället att söka honom. Jag har kanske sett mr Owen, eller hört talas om honom, svarade han. Har Geof fry Clanwaring sagt att han gått för attse till ett sjukt kreatur, så är detta utan tvif. vel också händelsen. Men han kunde väl inte stanna der borta så länge. Det kan man inte veta. Kanhända fann han kreaturet sjukare och har gått till djur läkaren Cole; detta är ganska troligt, Mary. Denna förmodan föreföll ej Mary osannolik. Saken var verkligen möjlig. Ja, ja!s tillade läkaren hastigt; och låt för Guds skull ej dylika, sjukliga inbillningar få makt med er! Då ni kommer hem, är nog allt godt och väl. Hon skakade långsamt på hufvudet, till trots för den skymt af hopp som vaknat inom henne, och de skildes. Jag skulle möjligen trott det, om jag inte haft den underliga drömmen. TRETTONDE KAPITLET. Den smygande Indianen. Är han hemkommen? voro Mary Bar. bers första ord, då hon steg in vid arrendegården och mrs Owen med synbar belå tenhet såg henne återvända. Den förflutna timmen hade varit värre än enslig. Robert Owen var icke. hemkommen; ej heller hade några upplysningar om orsaken till hans uteblifvande vunnits. Mary Barber anförde doktor Priars förklaring deröfver. Det är väl inte mycket att tro på, tän ker jag, sade hon; men jag vill i alla fall väcka Parkes och taga honom med mig, dit bort till ängen, Se vi der inte till hus