Aftonbladet – 5 februari 1872, sida 3

Är den unga menniskan hans hustru? Mr Priar gjorde en grimas, som tydligt kunde skönjas i månljuset. Anmodades hon att förevisa sin vigselattest, sade han, så inbillar jag mig att hon skulle få svårt derför. Black hade låtsat en dygdig harm och förklarat sig vara missnöjd öfver att hon insjuknat der. Hon är ganska klen, stackare ! tillade läkaren. Såg ni till min husbonde vid värdshuset, doktor? frågade Mary Barber; eller såg ni honom på vägen, då ni gick derifrån. Nej; jag skulle svårligen vänta mig att få se mr Owen vid Den smygande Indianen. Hvad vägen beträffar, så var den ännu ödsligare än vanligt — inte en lefvande varelse syntes till. Läkaren gjorde en rörelse för att gå vidare — naturligtvis längtade hän att komma hem och i ro. Mary Barber lade likväl handen på hans arm och höll honom qvar. James Priar — hon kallade honom så i stunder af djupt allvar, och denna tycktes henne vara en af de allvarligaste stunder i hennes lif — jag har en känsla inom mig att någon stor olycka har händt min husbonde. Jag tror att han är död. Död! Skulle mr Owen vara död? Medan månen lyste klart på hennes ansigte, meddelade Mary Barber doktorn sina skäl för en dylik förmodan och berättade sin dröm, likgiltig för sin åhörares undrande blickar. Allt efter som hon fortfor att med innerligt allvar tala; utbyttes hans min af klentrogen förvåning emot ett uttryck af mera allvarligt intresse. Måhända var doktorn sjelf icke alldeles fri från vidskepelse. Och detta är skälet, James Priar, hvarför jag frågade er, huruvida ni hade sett honom der uppe. I drömmen tycktes ni känna att deromkring — jag menar vid Den