Aftonbladet – 5 februari 1872, sida 3

Åh, intet annat? sade Maria helt sorglöst, och hvarken hon eller hennes man tycktes observera att det var så långt lidet på natten. Oförmodadt uppväckta, voro de — som ofta fallet då är — litet förvillade angående tiden. Jag begriper ej hvarför du då har kommit hit? upprepade mrs Clanwaring. Mary Barber egde i ovanlig grad förmåsan att, om så behöfdes, kunna spara på orden. Hon tyckte sig ej nu böra säga nåoot vidare, för att icke uppskrämma sin husbondes unga dotter. Vi undrade bara hvar husbond kunde vara, miss Maria, och er mamma ville gå till hvila, sade hon. Derför kom jag hit. Nå, jag hoppas att du haft nöje af din promenad — fastän du verkligen höll på att skrämma mig. God natt med dig nu, kära Mary!... Mycken trefnad på hemvägen önskar jag dig, och helsa dem derhemma! Mr Owen har med säkerhet varit och sett till Lättfot, tillade Geoffry. Han är og återkommen före dig. God natt! Fönstret stängdes och Mary Barber vände tillbaka med ännu tyngre hjerta. Hade också Lättfot varit död eller döende, skulle han icke stannat der så länge. En gruflig aning att hennes husbonde var död hade fått makt med henne. Då hon gick bort var vädret lugnt och stilla, men det hade nu börjat blåsa; vinden rörde trädens grenar och drog med en sakta klagan genom luften. På den bländhvita nya vägen rörde sig skuggorna af träden, och Mary Barber kom att tänka på den skuggan, som hennes mor tyckt sig skåda. Det var med en känsla af hemskhet, som hon passerade förbi platsen, och minnet af denna berättelse, tillika med den fruktan hon ej kunde bortresonera, att något ondt