Aftonbladet – 5 februari 1872, sida 2

allat till sitt biträde en så utmärkt man, om den, till hvilken, enligt hr G. N:s upp vift, konungen hufvudsakligen skall hafva nförtrott underhandlingarna med dem, han inskade kalla till ring rådgllvare? Jag bekänner, som sagdt, min oförmåga utt klart fatta detta slags orakelspråk, men kulle nu emellertid hr G. N:s mening, — ittryckt på ett för andra dödliga mera beyripligt tungomål, — i sjelfva verket vara, utt när krisen utbröt och der år hr såsom nödvändig förklarade förändringen ställningen skulle verkställas, det ovilcorligen hade varit frih, De Geers pligt att ifvertaga bestyret med den nyå konseljens bildande, så öfverensstämmer detta visserigen fullkomligt med den uppgift, som hr 3. N. säkerligen vet hafva varit något mer in blott ett rykte, nemligen att den verson, åt hvilken konungen uppdrog att vilda ministeren, såsom ett vilkor—ör sin nedverkan dervid bestämdt fordrade, att rih. De Geer förut skulle tillbjudas öfversaga detta bestyr, och att endast,i händelse we De Geers vägran härtill, ledningen af lenna angelägenhet skulle af honom öfveragas. Men hr G. N. bör då, vid framställningen af denna sak, också något grundlixaro ingå i ämnet och ej tro eller låtsa sig ro, att så snart endast frih. De Geer var erbjuden detta förtroende, så var dermed allt väl bestäldt och färdigt, för att åt hans efterträdare i uppdraget gifva dei position, som ansågs vara önsklig och behöflig. Nog måste väl hr G. N. inse, att, så framt det på allvar skulle kunna antagas, att frih: De Geer, utan uppoffring af den höga aktning han så allmänt ech vVälförtjent åtnjuter, verkligen skulle vilja åter ingå i konseljen och ställa sig i spetsen för ärendenas ledning, så fordrades dervid mycket annat än blott ett formelt anbud att intaga en sådan plats. För min del vill jag icke dölja, att jag har mina egna tankar om detta erbjudande, och jag kan ej annat än uppriktigt lyckönska, i främsta rummet, frih. De Geer, att han ej af en alltför långt drifven undfallenhet eller godtrogenhet lät förleda sig att antaga detta anbud, utan wvid detta tillfälle afhöll sig från all närmare inblandning i de kombinationer, som då uppgjordes. Denna återhållsamhet hår nu emellertid hr GC. N., med en viss fyndighet, begagnat, lels såsom anfallsvapen mot De Geer, dels ock såsom en sköld, med hvilken han söker betäcka reträtten för sitt alter ego, —g.—i., 1å denne måste draga sig tillbaka från det misslyckade försöket att ordna ministerkrisen, Att hr G. N. i detta sitt lofliga företag, genom utgifvande af den bekanta lilla skriften, ej kan anses hafva till fullo lyckats, lärer väl i främsta rummet få tillskrifvas den opåkallade bitterhet mot frih, De Geer, som framlyser i de nyss anförda utdragen ur skriften, oaktadt ordställninsarne för öfrigt, såsom jag sökt visa, äro så invecklade och dunkla, att åtminstone jag, i vissa afseenden, ej med säkerhet förmått uppfatta deras hela betydelse.