Aftonbladet – 3 februari 1872, sida 2

Det tar mera tid och besvär att få up) Parkes, svarade Mary Barber, än om jag går sjelf. När den karlen väl har somnat står det inte till att få honom vaken förrär vid arbetstidens begynnelse nästa morgon Jag skall gå. Om också mrs Owen erfor en plågsan känsla af att hon sedan Mary gått, skull finna sig mycket ensam, så gömde hon denn: tanke inom sig. Mary Barber satte på sig hatt och kappa och hennes matmor kastad en schal öfver sina axlar och följde henn till det hörn af huset, hvarifrån man kund: se fram öfver ladugården, Der stannad de och lyssnade under en Minut, i hopp at få höra fotsteg men icke ett enda ljud af bröt nattens tystnad. Gå rätt fram, hålvägen utföre, Mary derifrån måste han komma. Kanske möte du honom. Ett besynnerligt och af Mary Barber se dermera ofta anmärkt förhållande, var at hon under hela dagen ej en enda gång had erinrat sig den dröm hon på morgonen be rättat för sin husbonde. Anordningarne fö! påskdagsmiddagen och brådskan för att hor sjelf skulle. hinna komma i aftonsången gjorde väl att hon icke alls ihågkommi drömmen, Då hon nu, midt i natten gicl genom gårdsgrinden ut på Harrebellsvägen flög en stor nattfågel med.ettklagande skr upp ibland träden och dess vingar slog tungt mot grenarne. Det är en uggla, tänkte Mary Barbe och vände sig åt det håll der fågeln hörts Jag kan ej med de der ugglorna. Med ens, just som hon tänkte detta oci pblickade framåt vägen, kom hon ihåg sir dröm, Alldeles som i denna, så förhöll de sig också nu i verkligheten — mr Ower var borta och letades efter. Blott deri va skilnaden, att i drömmen hade många gåt ut för att söka honom, men nu var det emn dast hon. Men så häftigt, så starkt kände hon sig gripen af förfäran vid denna öfver ensstämmelse, att hennes armar, liksom för lamade, sjönko ned,