Aftonbladet – 2 februari 1872, sida 2

vårt förderf; dessutom behöfva vi likvag nen nu snart igen. Han vore värd att hängas!s sade Rob son kallt. Det skulle ej vara någon synd att göra detta, tillade han med en vild blick; att hänga är lagens straff för spioner och en sådan är han, från början till slut,z Åter sågo de tre männen på hvarandra, Black bröt först tystnaden. Han vores sin lön värd, Ni kunna lita på ett ord af mig: förr skall Owen bort från Harrebell Farm, än han kan drifva mig ifrån Den smygande Indianen. Jonathan Drews ögon hade ej bedragit honom. Likvagnen hade två timmar tidi gare fört an till värdshuset, der hon tom blef inburen och efter gfvannämndga tid fyld, åter uppsatt på Vagnen. a vagn gjorde sina periodiskt återkommande besök vid Den smygande Indianen och alltid un der nattens spöktimmar. För att lugna lä sarens känslor vilja vi dock nu genast till lägga att vagnen aldrig förde med sig bort en mensklig varelse, iefvande eller död Hade klstan, den månljusa natten blilvit anhållen och öppnad af mr Jonathan Drew. så skulle hon befunnits innehålla ingenting hemskare än packor af siden och dyrbars spetsar, samt här och der nedstuckna juve lerarearbetåg. Detta var en trygg utväg att till Lon don och andra orter föra varor, som ej med säkerhet hade kunnat skickas vid dagsljus Hvem kunde tänka på att en likvagn förd tjufgods och kontraband, vare sig att der färdades under månens eller solens ljus: Hvem skulle det fallit in att visitera ki stan i densamma? Icke ens Londons skarp sinnigaste polisman, i