Aftonbladet – 1 februari 1872, sida 2

stehjon, Johanna, hade redan gått till hvila; ty klockan var nära elfva. Arrendatorn såg sig om efter sin mössa. Måste du gå ut så sent, Robert? yttrade hans hustru. Ja, blott till nedra ängen; jag får lof att se till lättfot. Bugle var säkert der, innan han gick till hvila, invände hon, liksom för ätt afråda honom från vandringen. Derpå är jag inte så säker, svarade arrendatorn, han har blifvit mäkta beqvämlig eller vårdslös på senare tid. Var Cole uppe i dag ? — vet du det? Ja. Johanna nämnde att hon såg honom på gården jemte Bugle. Jag är säker på att du känner dig trött, Robert; jag kan inte inse att du nu behöfver gå ut. . Men mannen var envis. Jag vill gå, sade han; det vore bäst om du gick och lade dig, ty klockan är mycket. Du läser således nu, sade mrs Owen; ty dagen slutade alltid på arrendegården med att husfadren läste ett kapitel i bibeln. Då Robert Owen tog ned den heliga boken, öppnade hans hustru dörren till köket. Mary, vill du komma och höra läsas? Jag har ej tid, frun, hördes denna svara från köket. Det skall ej hindra dig mera än två, tre minuter. Det tar bort mera tid än jag kan undvara, för att få allt i ordning efter en så sen qvällsvard; och att låta sakerna stå otvättade tills morgonen, se det blir inte af, sade den sjelfständiga Mary Barber. Husbond kan läsa utan att jag hör på i qväll. Mrs Owen tillslöt åter dörren. Owen läste således det kapitel som följde på gårdagens — det åttonde i Marci evangelium, Sedan det var gjordt tog han på