Aftonbladet – 1 februari 1872, sida 2

Det utskott som tillsatts af franska nar tionalförsamlingen för att afgifva betänkande i frågan om den engelsk-franska handelstraktaten har till ordförande valt Delsol, hvilken lär vara för traktatens uppsägande. Tre förslag ha blifvit inlemnade till detta utskott. Det första af Pascal Duprat gick ut på att gifva regeringen tillåtelse att uppsäga fördraget, på vilkor att hon uttryckligen förbinder sig att icke återgå till skyddssystemet. Detta förslag förkastades. Det andra af Föeray går ut på att tillåta regeringen att modifiera traktaten, under den förutsättning att hon icke återvänder till lagar som äro äldre än från 1866. Det tredje förslaget af Clapier går ut på att regeringen skall underhandla i öfverensstämmelse med de bestående traktaternas princip och anda. Ordföranden yrkade, att komiten i enlighet med majoritetens åsigt skulle upptaga de båda sista förslagens hufvudinnehåll i det lagförslag det framställer. Utskottet beslöt att tillstyrka bibehållandet af den gamla tariffen till dess man antagit en ny. Om de bonapartiska agitationerna, hvilka efter krisen den 19 och 20 börjat bedrifvas med nytt lif, berättas de sällsammaste ting i korrespondenser från London och Paris till tyska tidningar. Sålunda skrifves den 26 från förstnämnda stad till Kölnische Zeitung: De bonapartiska intrigerna och bristerna i Thiers administration skola i förening hafva bragt det så långt, att de röda i Paris äro beredda, att ingå ett förbund på lif och död med kejsardömet, för att göra ett slut på den nu bestående republiken, om hvilken ingen såsom en skämttidning har träffande anmärkt — kan säga om den är provisorisk under Thiers permanenta presidentskap, eller permanent under dennes provisoriska regentskap. Så långt lärer det redan ha kommit, med det omtalade förbundet, att tvenne delegerade från Internationales afdelning i Paris, blifvit sända öfver kanalen för att träffa erforderliga aftal i Ohiselhurst. Man har till och med uppgifvit namnen på dessa delegerade och det försäkras, att två personer, på hvilka deras signalement passar in, i förgår hade haft en lång hemlig: konferens med kejsaren i Chiselhurst.Härvid bör dock anmärkas, att det mycket kan sättas i fråga, om icke korrespondenten omtalar en hel hop mera; än han kan ansvara för. I en skrifvelse af den 25 Jan, från Paris till samma blad heter det: Som Le Francais vill veta, befann kejsaren sig i lördags i Dover; han lärer der hafva afvaktat underrättelser från Paris för att efter omständigheterna försöka en landstigning i Normandie. Denna underrättelse låter, som Köln. Zeit. sjelf anmärker, ännu mera osannolik. Korrespondenten fortsätter sålunda: Att imperialisterna för .närvarande agitera mera än någonsin, är för öfrigt säkert. Deras anhängares antal i Paris är heller icke obetydligt och till och med i tilltagande, då utsigterna för regeringens förläggande till Paris dag för dag blifva mindre. Poliskåren i Paris är till större delen gynnsamt stämd för kejsaren. Huru djerft bonapartisterna i öfrigt uppträda, bevisar Rouhers valcirkulär till corsikanarne. Man antager här i allmänhet, att han blifver vald. . De penningsummor som utgifvas, med anledning af hans kandidatur, säges vara mycket betydliga. Den förra gesandten i Berlin (BeERE KANTEERAENKET EN SNES. TENTA