sir, sade Gander som tyckte tiofallt mera om yngre brodern, än om den äldste. Åt minstone förefaller det mig så. Och hvarför förefaller det dig så? frågade fideikommissarien försmädligt. Emedan sir Dene sade åt mig i går qväll; kom ihåg, Gander, att ha en god brasa på spiseln inne i mitt förmak i morgon bittida; jag hitväntar mr Geoffry i affärer. Det var orsaken, sir. Mr Geoffry måste vara djefvulen så oförskämd, för att kunna skrifva och föreslå ett besök härs, utbrast John Clanwaring, föregifvande sig tro att detta var händelsen. Ifall ni tillåter mig säga en sak. sir, så är det min öfvertygelse att sir Dene sjelt for och bad honom komma, svarade Gander hemlighetsfullt ochi tysthet belåten med hvad han hade att berätta När sir Dene kom hem i går afton, sade han till ridknekten att han nära på hade ridit vilse då ben kom nära Link. Derför tro vi att han mätte varit i Malvern. Allt värre och värre! John Clanwaring gaf otåligt Gander ett tecken att han kunde gå och öfverlemnade sig i ensamhet åt sin förbittring. Låt oss emellertid ej döma den unge ädlingen mera strängt än han förtjenar; före Geoffrys simpla giftermål, hade han aldrig hyst groll emot denne, sin broder, men hänförd af sitt högmodiga sinne, ansåg han denna handling hafva satt en fläck på familjens ära som icke kunde utplånas. Morgonen framskred. Sir Dene och hans yngre son voro träget upptagna af sitt arbete. Då tiden för lunchen var inne, syntes Gander vid dörren för att anmäla att frukosten var serverad. Sir Dene steg upp, — han satte sig åter. Hur kunde han gå till frukostbordet och ej bedja Geoffry följa med? Och likväl — att