och öppnade dem derpå åter föreställande sig att måhända ett töcken hade förvillat hans synförmåga. Men nej, det var obestridligen Geoffry — förrädaren Geoffry! Arftagaren stödde sig mot en trädstam, följde dem med sina blickar och undrade inom sig, om hans far hade blifvit spritt galen! Han såg dem gå in genom Beechhurst Denes parkgrindar, han såg portvakterskan skynda ut för att niga för sin husbonde — han såg henne niga två, ja två gånger för Geoffry. Mr John Clanwaring kom till den öfvertygelsen att icke allenäst sir Dene måtte förlorat sitt förstånd, utan många andra menniskor jemte honom. Föga anande att så tadlande blickar följde dem, fortsatte sir Dene och Geoffry vägen upp till boningshuset och gingo in genom si doporten. Mr Clanwaring steg snart derefter långsamt uppför stentrappan vid hufvudingången, begaf sig direkte till biblioteket och ringde häftigt på Gander. Kom sir Dene in för några minuter sedan ? Ja, sir, svarade hofmästaren, han kom in nyss, i sällskap med herr Geoffry. De äro redan i fullt arbete med en höp papper, der inne i sir Denes förmak. Hill vid Lea Farm gick just nu in till dem. En följd af Ganders långa tjenstetid inom familjen och hans förtroliga samspråk med sönerna, i deras barndom, var att de allt fortfarande yttrade sig helt oförbebållsamt till honom. Det förvånar mig att sir Dene ej hellre lät kasta honom på dörren, än han tog emot honom i sitt förmak, yttrade mr Clanwaring halfbögt, medan han stod framför elden, med ett rockskört under hvardera armen. Herr Geoffry har kommit på anmodan,