Aftonbladet – 30 januari 1872, sida 3

Sveriges folkhögskolor. Då folkhögskolorna åter kommit på tal i det offentliga med anledning af en i Andra kammaren väckt motion, anse vi oss böra efter Lunds Weckoblad meddela några uppsatser, i hvilka redogöres för de svenska folkhögskolornas uppkomst och utveckling samt närvarande tillstånd. Vi förutskicka dock den anmärkningen, att författaren förbisett den omständigheten att första uppslaget till denna frivilliga folkbildningsrörelse gjordes 1867 af Nordiska Nationalföreningen, hvars förhandlingar i ämnet i 8000 exemplar spriddes omkring i landet (en ny upplaga deraf lärer inom kort vara att emotse) och hvilken förening sedermera lät ntgå nppmaningar rörande denna angelägenhet och kortfattade planer till grundande af folkhögskolor, hvarjemte den efter begär ran lemnat hvarjehanda råd och anvisningar åt dem, som velat praktiskt verka för saken, samt jemväl pekuniära understöd åt de första folkhögskolorna. I. När man vill verka för nya inrättningar, företag eller planer, tror man sig ofta komma säkrast till målet genom att se dem från en högre synpunkt än alldaglighetens. Man skildrar sålunda iden i stället för det i verkligheten befintliga föremålet: lyftning och högstämdhet vinner man kanske på bytet, men ingalunda trohet. Vi behöfva ej nämna, att tillfällen gifvas, då ett slikt förfaringssätt kan vara fullt berättigadt: i hvardagslag är det det dock icke. Man har på våra folkhögskolor tillämpat detta behandlingssätt, man har ständigt talat om den svenska folkhögskolan såsom ett gifvet helt, en mångenighet, der hvarje åtskilnad ansetts obehöflig och hvarje sammanblandning på sin plats. På så sätt har äfven de svenska folkhögskolornas uppkomst blifvit idealiserad eller kanske rättare bortblandad. Man har